het. btraftet är som skräckmedel så mycket verksammare ju säkrare det är, och säkrare ju mindre grymt det är. Åfven om man antager att samhället har rätt att i lagens namn döda en af sina medlemmar, och att en fallibel domare kan ådöma ett straff, hvarför ingen upprättelse kan ges, låter dödsstraffets bibehållande endast förklara sig i ett land, der allmänna meningen understödjer eller fordrar det. Men nu har allmänna meningen, i det hon påtvungit lagstiftaren sin vilja, afskaffat tortyren, som medel att tvinga till bekännelse 1780, och som skärpning i straffet 1788; hon har afskaffat steglet, bålet, sönderslitningen, med ett ord allt som kallades det qvalifierade dödsstraffet i December 1789, brännmärkningen. 1852 och schavotte1848. Samma allmänna mening som genomdrifvit dessa modifikationer i straffen begär eller, rättare sagdt, fordrar nu dödsstraffets afskaffande. Hon fordrar det ej blott i Frankrike, Tyskland, England, Amerikå, utan äfven i sjelfva Ryssland. De nationer som bibehålla det, England, Holland, Baiern, Ryssland, inskränka dess användning. Dess fullständiga upphäfvande bar blifvit föreslaget i Belgien, Holland, Baiern, Hamburg, Bremen, BaselLandschaft, Italien, Spanien och Sverige. I Sverige, Italien, Belgien och Wärtemberg har stupstockens bibehållande endast berott på ett par röster. Medan hos oss lagstiftaren söker göra opiniopsströmmen motstånd och bibehåller dödsstraffet i 23 artiklar af strafflagen, i 24 artiklar af dra sidan frågan om dess afskaffande så hastiga framsteg, att jurier oupphörligt frikänna endast af det formligt uttalade skälet att hindra en dödsdor. Lagen förlorar derigenom sin enhet, rättvisan sitt majestät och sitt anseende. Samma brott kan allt efter juryns sammansättning straffas med döden eller en tids fängelse. Från alla sidor höjer sig ett rop, att man åtminstone må bespata oss anblicken af schavotten; att man ej för hopen utbreder skådespelet af detta blodiga straff, som borde våra ett varnande: exempel, men endast är en skandal och en skola -för råheten och vildheten. Statsmännen, historieskrifvarne, de rättslärde, filosoferna, skalderna, allt som känner och tänker, fördöma dödsstraffet. Lesurqtes och alla oskyldigt dömda vitna deremot. Civilisationen förkastar schavotten: stunden för dess tillintetgörande är kommen. Vi föreslå kammaren ett lagförslag så lydande: Enda artikel: Dödsstraffet är afskaffadt.. Vi ha att rätta ett misstag. Det var Keratry och ej Guyot-Montpayroux, som ilagstiftande kåren begärde upplysning om hvart ett antal bref och dokumenter, tillhörande Napoleon I:s korrespondens, tagit vägen. Justitiemistern uppmanade då Keratry att närmåre angifva hvilka bref och hvilka dokumenter han menade. Deputeraden för Finistöre har nu äfven efterkommit denna uppmaning, i det han ställt följande nya spörjsmål till ministrarne. Är det sannt, frågade han, att kartonger innehållande handlingar rörande familjen Bonapartes historia, blifvit hemburna till marskalk Vaillant, ministern för det kejserliga huset och de sköna konsterna, för att der underkastas en utgallring? Är det sannt, att åtskiliiga bref från Napoleon I tills hans bröder eiler hans ministrar blifvit vid denna utgallring uttagna och un-. danskaffade? Är det sarnt att samma operation verkställts med åtskilliga dokumenter tillhörande revolutionens och första kejsardömets polisarkiv? Är det savnt, att sju originaldokumenter försvunnit från handlingarne i rättegången mot prins Louis Napoleon med anledning af expeditionen till Boulogne? Är det sannt att åtskilliga andra dokumenter blifvit stälda till prins Napoleons disposition? — Hr Maurice Richard, den nuvarande ministern för de sköna konsterna, uppträdde nu och förklarade att hån ej ännu kunde ge något bestämdt svar på frågorna, men lofvade att anställa en noggrann undersökning om saken, — bSigcle, som redogör för Köratrys interpellation och ministerns svar, tillägger derefter för egen del: Frågan är vigtig ej blott ur moralisk synpunkt, utan äfven ur synpunkten af historiens heliga intressen. Det gäller att få veta, om arftagarne af den napoleonska traditionen, ej nöjda med att hå satt munlås på samtiden, begagnat sig af diktaturen för att äfven söka bindra efterverlden att se klart i familjen Bonapartes historia. . Den gamle hertigen af Broglie, jemte Guizot och Thiers en af Juliregimens mest framstående personligbeter och länge. betraktad som det orleanska partiets chef i Frankrike, afled förl. tisdag vid 84 års ålder. Han var gift med en dotter till den berömda madame Staöl. Deras äldste son, prins Albert de Broglie, har som publicist förvärfvat sig ett ansedt namn och har; senast omtalats som kandidat till ministexposten isLondon. Genom hertigens af Broglie död är en stol i franska akademien ledig. Bland desrena imperialisterna råder fortfarande stor oro och harm med anledning af det intima förhållåndet mellan en betydande fraktion af det nya kabinettet och det orleanska partiet. Pays och konsorter framkasta redan tydliga vinkar om orleanska stämplingar på ett sätt, som tvungit Constitutionel att uppträda till Darus och hans kollegers försvar. Ministrarne äro för hederligt folk, säger tidningen, att missbruka kejsarens förtroende till den grad; att de skulle till. de de högre platserna i staten kunna insmuggla sammansvurna. Låtom oss ej glömma, att ju lättare det i materielt hänseende är för en ärlig man att svika en regerings förtroende, desto större blir för honom den moraliska omöjligheten att skada henne. Följande episod från en af de senaste ministermottagningarna hos-grefve Daru berättas af La France: Vaktmästaren anmälermedljudelig stämma: — Hr Gunizot. — Hr Duvergier de Hauranne. — Hr Thiers. — Hr Odilon Barrot. — Hr furst de Broglie. Hr general Changarnier. Straxt derpå anländer en medlem af den gamla högern i lagstiftande kåren, hr PraxParis. Vaktmästaren ber att få veta hans namn, hör illa, slår upp deuxbattangerna och utropar med ljudelig röst: — Hr grefven at Paris. La France påstår, att historien berättades allmänt dagen derpå i samtalsrummen i Palais Bourbon. För hennes sanningsenlighet våga vi naturligtvis ej gå i godo. Si non 6 vero, ben trovato. Regeringen i Berlin kar i debatten om det krigslagen och 30 artiklar af sjölagen, gör å an-, af henne framlagda förslaget till ny krets-! ordning; och till på köpet i den vigtigaste PENET TE N 0 2