Aftonbladet – 31 januari 1870, sida 2

gånger under resan hade han kommit fram för att fråga huru jag befann mig. Han berättade att han sjelf hade en liten flicka, just vid samma ålder som jag. År ni hungrig? frågade han och lyfte ned mig ur vagnen. Nej, jag tackar, inte mycket. Jag har ätit skorporna. Hollah, Mörk! ropade han åt en karl som skyndsamt kom gående; skall ni medfölja Nettleby-tåget? Ja. Är det något vidare? ljöd svaret. Namnet Passade bra åt mannen; han hade ett mörkt och kärft utseende. Se till den här lilla flickan; hon far under konduktörens beskydd, reser i damkupå och skall medtagas till Nettleby. En hastig nick var enda svaret och mannen skyndade bort. Min gamle beskyddare förde mig in i ett stort rum, hvarest en mängd menniskor trängdes omkriog en disk. Hör på, miss Williams, sade han till en af de unga qvinnorna innanför disken, gif den här lilla flickan något att äta och tag vård om henne tills Nettleby-tåget går. Hvad önskar ni erhålla, min lilla miss? frågade miss Williams. Jag kände mig helt villtådig vid åsynen af de många olika, goda saker, hvarmed disken var fullsatt, och beslöt mig slutligen för en plommontårta. Miss Williams log och menade det vara bäst att jag först åt några smörgåsar med kallt kött och derefter tårtan. Hon höll just på att slå i en kopp kaffe åt mig då min vän, konduktören, åter kom fram till mig. Edra saker äro nu omflyttade, min lilla miss,, sade han. Ni skall lätt få reda på alltsammans vid framkomsten till Nettleby. Farvällo — Farväl, och mycken tack! svarade jag