Aftonbladet – 29 januari 1870, sida 1

Ett stadsbud! svarade Stina, i det hon gick ut efter stöflorna. Jag undrar hvem det kan vara från? sade Nicke, i det han steg upp, tömde hälften af vattenkarafinens innehåll öfver hufvudet på sig, torkade sig väl och tog på sig nattrocken, hvarpå han bröt brefvet och satte sig vid fönstret. Kors ni!v utropade han hastigt, med förvåning, det är från Figgeln Och han satte sig beqvämare 1 stolen och började läsa brefvet, som var af följande lydelse: Hedersbror! Jag glömde säga dig i natt när vi skildes åt, att jag om ett par dagar reser ner till Westergyllen till en farbror, som skrifvit mig till och erbjudit mig plats först som bokhållare och sedan som inspektor på sin egendom. Jag tänkte först inte antaga tillbudet; men en händelse har inträffat, som kommit mig på andra tankar. Hvad kan det vara för en händelse? tänkte Nicke för sig sjelf, och derpå fortsatte han läsningen. s Nu skall du ha tack för alla glada stunder och all vänskap, kära Nicke! Du må icke undra på det steg jag tar; det är bättre alt bli en ärlig och dugtig jordbrukare, än gå här och lefva på punsch och vigilans; båda delarne lika litet födande i längden! Jag har ledsnat vid att räkna riksbankens trasiga ettor, det bör icke förvåna dig — jag fick ju aldrig sjelf nöta ut dem! Som jag har mycket att göra, är det troligt att vi icke träffas; lef derför väl och glöm så fort som möjligt den gamle Figge Bergström, som, jag hoppas det, inom kort skall bli en ny menniska, och som sådan betala dig igen