Aftonbladet – 29 januari 1870, sida 1

har stått nere vid Wermdö och väntat, och när den kom för en stund sen så var du inte der... och när jag fick se den här ångbåten komma, :så tänkte jag: jag ska i alle fall se efter... och så träffar jag dig verkligen! Kommer den här också från Gustafsberg! Nej, kära tant!, svarade den unga flickar förlägen, det är en hel historia.. jag skal tala om den på hemvägen! De här herrarne ha varit så goda och hällit mig sällskap... och. .. Jaså, svarade det långa fruntimret temligen snäsigt, jag tackar så mycket! Kon nu! klockan är half elfva! Om jag får lof, så gör jag damerna sällskap! sade Figge artigt bugande. Behöfs inte alls!, svarade det långa fruntimret i samma ton som förut, det tar ingen bort 083. Och dermed drog hon den ungaj flickar med sig så hastigt, att hon knappast hanr säga adjö en gång, och våra! begge vännel stodo långnästa qvar. Måtte fan ta, det långa skåpet! utbras slutligen Figge, i det han stampade i gatar och slog med käppen i stenarne. Kuggad: ropade Nicke skrattande, godnatt bror Figge! Sof sött! Gå för tusan i våld! ropade denne änm mera förargad; men strax derpå brast hal ut i ett gapskratt, och sade i det han toj Nickes arm och skakade honom så att hatten höll på att falla af. Kom, Nicke, nt få vi in på Opris! Det der kan man be Vöfva ett glas punsch på! Ja, du sa ett ord! svarade Nicke, och så bar det af öfver Norrbro, och in i der välkända lokalen.