Aftonbladet – 29 januari 1870, sida 1

flickan, det är icke behagligt att gå ensam så här dags. Jag följer också med, så är det så mycket säkrare, sade Nicke, som märkte att han ånyo förlorade terräng. Nej Nicke! det tillåter jag inte! svarade Figge med ömsint ton, det går inte an! Du är redan en äldre karl du... och så bor du jångt uppe på Ladugårdslandet. Det visar dessutom ett misstroende mot mig, som jag inte kan låta passera oanmärkt! Tror inte du att jag skall kunna beskydda mamsell Bergfelt ensam! Jo gubevars! men... jag tänkte att det inte skulle vara riktigt passande... att ett ungt fruntimmer hade bara en kavaljer: inföll Nicke med förtviflans mod. Hvarför det! jag tycker det är mycket mera opassande att hon har två! förklarade Figge, och det kan inte gerna komma ifråga att mer än en af oss blir den lycklige! Det beror nu endast på mamsell Bergfelt att välja den hon sjelf finner lämpligast. Det vore naturligtvis alltför oartigt att bedja herr Hult gå en sådan krokväg! sade den unga flickan, i det hon steg upp, och efter herr Bergström bor åt samma håll 8å... Och nu var ångbåten i land. Passagerarne skyndade upp så fort de kunde, och blanc dem också vår trio. Nicke var så rasande att han kunde spricka, och förbannade fö! första gången i sitt lif sitt öde att vara husegare på Ladugårdslandet. Men just son de kommo öfver landgången och upp på bror vid Logårdstrappan, och Figge ämnade bjuds den unga flickan sin arm, steg ett långt magert fruntimmer fram till Lotten och sade med temligen skarp ton i det hon kastade en förvånad blick på de begge herrarne. Hvar i Herrans namn har du varit? Jag