— Operan. Mozarts Den Juan gick igår för tvåhundrade gången öfver vår lyriska scen och gafs på ett sätt som vitinade att de utförande artisterne ännu mer än eljest varmt intresserade sig för det herrliga konstverket och gladde sig åt den nya triumf för detsamma, som dels representationens ordnipgsnummer, dels den alldeles fullsatta salongen innebar. Operans storartade och allvarliga momenter uppburos kraftfullt och väl af hrr Willman och Behrens samt fru Michaeli och fröken Memsen; don Octavios uppgift af ljusare erotik löstes af hr Dahlgren med innerlig känsla samt mer än vanligt god röstdisposition; i Zerlinas och Mazettos idylliska scener fick man ånyo tillfälle att beundra fru Strandbergs och hr Lundberghs förträffliga samspel, och arbetets buffakomiska sida blef genom hr Weiss framställning af Leporello ur dramatisk synpunkt lyckligt representerad, ehuru sångaren, särdeles under den sista arian, lemnade åtskilligt att önska. Samtlige de ofvannämnde artisterne hyllades efter operans odödliga glansnummer med de Kfligaste bifallsyttringar af den i hög grad animerade publiken, som efter donna Annas första aria särskildt belönade fru Michaeli med dubbel inropning och blommor. Titusouverturen, som gafs af k. Hofkapellet, och en temligen anspråkslös tablå voro för öfrigt de tillsatser i programmet, hvarmed aftonens betydelse blef firad.