Aftonbladet – 27 januari 1870, sida 2

komma att ramla utför predikstolstrappan, kära Nickel Jaså, du tror det? svarade Nicke hånfullt, ty med det sista punschglaset for högmodsandan i honom på nytt; hvad säger du, om jag bevisar dig motsatsen? Hur skulle du kunna det? Derigenom att jag förlofvar mig ännu i qväll, innan vi skiljas åt vid Lodgårdstrappanly År du kanske gammal bekant med restauratrisen ombord? Eller med köksan ? Hon såg mig just ut att kunna sätta värde på en sådan der rangerad karl som du! Tller skulle du kanske vara kär i mamsell Lotten? Nå än sen då? Skulle du kanske vilja hindra mig från det, du? Nej visst inte! Du säger således att du skall vara förlofvad redan i qväll? i Ja, om inte förlofvad, så skall jag åtminstone ha det på det klara, det ansvarar jag för! Vill du slå vad! Nej vet du, jag vill inte att du skall göra dig löjlig!, Gudbevars! det finns väl ingen annan än du som kan fånga en flicka? Jag upprepar innu en gång hvad jag har sagt, och vill du så slå vi vad om en fin middag på Hasselbacken! Nå må göra! Efter som du ovilkorligen vill bryta nacken af dig ännu en gång! Sagdt och gjordt! Och det var just i grefvens tid, ty nu sköt det på ångbåten... och nu ägger kuttern till vid Åkerbergs brygga. Ser du, der står vår lilla gäst och ser lika söt och intagande ut som alltid! Ja, och som du ser så tittar hon hit! sade Nicke förtjust i det han artigt tog af ig sin från hatt för den unga flickan, som Jesvarade helsningen.