Aftonbladet – 26 januari 1870, sida 4

Lryckfrihetsmålet mot tidningen Fädernesandet. Sedan juryn i dag blifvit kompletterad emna vi här nedan en fullständig uppgift på dess ammansättning. Af käranden utsedde: vice häadshöfdingen F. W. Hjortsberg, not. publicus . G. Wessberg och v. häradshöfdingen ÅA. Norg; af svaranden: kammarjunkaren grefve Stellan örner, apotekaren C. G. Nybleseus och litteraen M. Axelson; samt af rätten: rektorn L. A. Wadner, lektorn A. Hazelius samt krigsrådet E. Jahlqvist. . — Yrkadt ansvar för vanvård då barn. I går ortsattes å rådhusrättens fjerde afdelning behandingen af förut refererade målet mellan sömmerkan Brita Christina Lagergren och direktionen fver Allmänna barnhusinrättningen i Stockholm. 3arnhusdirektionen bestred att något afseende kulle fästas vid stadsfiskalen Kindboms m. fl. versoners intyg om att barnet blifvit i hög grad ranvårdadt, så mycket mer som detta förhållande wumera, efter direktionens förmenande, ej kunde erka på saken då barnet vore till annat hem flyttadt. Lagergren, som denna dag var personigen närvarande, bad under strida tårar domstoen förhjelpa sig till att återfå sitt barn och anvöll att stadsfiskalen Silfversparre, som kände till örhållandet från början, skulle få höras. Detta veviljades och hr Silfversparre meddelade på afagd ed att, då för några år sedan å rådhusrätens tredje afdelning rättegång pågick mellan Lasergren och barnfadren angående ifrågavarande barn, blef Silfversparre af en utaf rättens ledamöer uppmanad att söka åstadkomma en förlikning nellan de tvistande och uppgjordes denna förliking i namngifne vittnens närvaro i Silfverspares: hem på sådant sätt, att barnafadren deponeade eller erlade inlösningsafgiften för barnet, men ned det skriftligen affattade uttryckliga. vilkor å nodren Lagergrens sida, att hon sjelt skulle fortarande vårda sitt bart. Denna öfverenskommelse pevittnades vid samma tillfälle af hr Silfversparre och kanslisten Höckert. På rättens fråga om Lagergren fortfor med sitt wnsvarsyrkande svarade hon: jag yrkar intet annat in att äterfå mitt barn och är villig att till barnhusdirektionen återgälda dess för barnets vård hafde kostnader. På grund häraf resolverade råtten att vid barnhusdirektionens nästa sammanträde skulle föredragas huruvida barnet på uppgifna vilkor må till modren åter utlemnas. Målet upp: sköts på 14 dagar. — Mordet å fjerdingsmannen Per Jonsäon i Ljungås i Westmanland, hvarom vi på sin tid meddelade: notis, var den 17 dennes föremål för amsakning inför Åkerbo häradsrätt i Köping. För nämnde brott är en murare Anders Olsson Högund tilltalad och häktad, men har hittills icke kunnat förmås att bekänna, huru besvärande omständigheter än mot honom förekommit. Vid nyssnämnde ransakning tog emellertid saken en annan vändning, hvarom Köpings Tidning meddelar fölande intressanta redogörelse: Enär Höglund under föregående ransakningar hårdnackadt förnekat all delaktighet i brottet, ehuru det påtagligen framgått af vitnesmålen, att han är len sige hade t. f. kronolänsmannen P. Wijkman gått till väga på följande något ovanliga sätt, för att af Höglunds egen mun få bekräftelse på hans skuld. Straxt förut innan H. anlände från länshäktet i Westerås, begaf sig hr Wijkman in i samma fängelserum, der sedermera Höglund insattes. Hr Wijkman naturligtvis förklädd och till yttermera visso iklädd fotbojor samt uppgifvande sig för Höglund heta C. Berg och vara garfvare—från Sala. Sedan herrarne kommit på en : örtroligare fot med hvarandra, C. Berg redogjort för sitt lefnadslopp och alla de diktade streck, han sade sig hafva begått, blef H. meddelsammare och gaf sin nyvunne vän del af det brott, hvarför han var anklagad. Innehållet af Höglunds meddelanden var hufvudsakligen, att han begått mordet . på Per Jonsson. Höglund, som visste att P. J:n skulle den aftonen mordet begicks, bege sig hem från tinget i Köping, gick då i förväg för sitt, offer och; sedan P. J:n passerat honom förbi, följde. efter: tilldesa. de kommo ini tätaste skogen, der han, seden P, J:n vändt-sig om och tilltalat honom, aflossade det dödande skottet, som var laddadt med: två kulor och träffade i högra sidan af bröstet. Han hörde då huru P. J:n föll i marken, tilltalade honom och straxt derpå reste sig upp. H., som icke vågade stanna längre, begaf sig på en omväg till hemmet. Pistolen var köpt i ensalubod.i Tyska brinken i Stockholm: Af en skräddaregesäll, som varit inne då handeln skedde, fick han anvisning på hvar kulor och krut kunde :köar Vidare berättade H, för Wijkman; att pistolen och kruthornet skulle vara nergräfda under en Kanske ett kort styckeöster om Runstensbacen till. venster om vägen. Uppmanade sin nattkamrat att försöka taga reda på dessa:saker, kasta-bort kruthornet; men sälja pistolen, ehuru icke förrän bortom Strengnäs, på det den icke skulle blifva igenkänd. Hälften af penmingarne för pistolen borde. lemnas till hustrun och den andra hälften behållas,: Då-Wijkman tillfrågade Höglund om hustrun och dottern egde-någon del i brottet, svarades att dessa visserligen voro förargade på P. Jonsson, men för öfrigt ovetande derom. Då skulle se mig inför rätten, säger H., huru enfaldig och dum jag står der, och-det är det allrabästa. Jag kommer aldrig att bekänna.. Några hnallbattar, som ban vid häktandet i Kungsör innehade; sade ed hafva fuskat bort, då han vid ett tillfälle gle CE ut; två hade emellertid fallit mös i fickan. a detta än vars, säger han; Wängde rv repar fint och inbillade dem, att jag skjutit ba ne od mellan stenar. Någon ånger öfver brottet kände han icke och orsaken: till dess begående var hat till P. J:n i anledning af en process, som denne vunnit, Under hela samtalet i bäktet, som i förbigående sagdt var vida vidlyftigare än hvad utrymmet här tillåtet oss medåela, visade sig Höglund mycket försigtig, undersökte rummet, för att örvissa sig om att inga lyssnare fännog, talade sjelftyst och: nedtystade Wijkman esomoftast. Sedan br. Wijkman genom ett tecken fitvit sin). e detta, ) önskan att bli utsläppt tillkänna, ske sedan samtalet pågått i två timmar. Hörd på ed, berättade hr Wijkman hela inehållet af samtalet inför rätten: På domarens uppmaning att bekänna, svarade Höglund, att han vår oskyldig, ville till en början påstå att icke något sådant samtal förts i häktet; men då han ke erkände att något i den vägen yttrats, påsto: hån, att hvad han då sade, var osanning 0. 8. Vv. Stadsvaktmästaren E; Pettersson, som under tiden medan hr Wijkman vistades hosfången i höktet och en:gång vid en föregående tansakning, då Höglund hos sig i häktet hade en fånge vid namn Göthe, stått i ett. till-häktet närgränsande rum och lyssnat till samtalen, aflade sitt vittnesmål, hvilket öfverensstämde med hr Wijkmans i hufvudsaken, ehuru ett dch annat gått förloradt till följd af svårigheten för vitnetatt höra samtalen. nder det vitnet Pettersson aflade sitt vitnesmål, började den tilltalade småningom att svigta, afkastade sin rock, blef askgrå i ansigtet, syntes i blicken matt och ytterst lidande af samvetsqval samt nedföll slutligen afdånad i den närvarande gevaldigerns armar och måste föras ut ur tingssälen, och först sedan han en stund derefter något hemtat. sig, måste ledas in af två personer. Sedan två andra vitnen hörts och Höglund icke heller kunnat förmås till bekännelse, uppsköts äl. Höglund förvaras i länsfängelset uti Westeråg, om Telegrafunderrättelser. (Genom svenska telegrambyrån.) Madrid den 25 Jan, QCortes har med 150 röster mot 37 förkastat förslaget om bourbonernas uteslutande från den spanska tronen; a Handelerumdorritteleen -—