Aftonbladet – 26 januari 1870, sida 4

TA AUD. JANNANAIBISS JO0LDag-har 1: Dokhandeln utkommit: Brudens krona. Em Dikt af Esbern Snare. E Pris 1: 50. Om detta arbete yttrar Svensk Litteratur-Tidskrift: Detta arbete är en imitation efter det Byron-Paludan-Möllerska man6ret; hvilket icke hindrar att imellanåt en viss ursprunglighet blickar fram. Vissa episoder äro synnerligen goda. Vi nämna som ex. fyra å fem verser i andra sången, vidare den i samma sång förekommande digressionen angående qvinnohanden, och ändtligen ingressen till tredje sången. Åtskilliga andra bitar äro utmärkta af verklig qvickhet. .— Vi motse med:-ett visst intresse fortsättningen. För öfrigt betvifla vi ej att boken skall behaga ett stort antal läsare, ty den har något käckt och pikant, som bör reta nyfikenheten särskildt hos dem, hvilka ej känna de mönster fårfattaren valt. Posttidningen; Konstnärlig vår handen, som tecknade konturerna, väl spetsad var pennan; var än inspirationen ej rätt ursprunglig; Esbern Snare är dock hufvudet bögre än mängden. Det är. kött och Wlod hos hans gestalter, om än skizzerade, och lifvets allvar står hotande bakom diktens lek, Facit indignatio:versus, får man ofta skäl atttänka, kanske allt för ofta Satirens gis-. sel svänges ganska lusteliga öfver väktaren på ziöns höjder så väl som öfver profana utposter, anmälare i fagplad och dylikt. folk, öfver hvilka Gud sig -nåddligen förbarme, ty Esbern Snare gör det ej. : Göteborgsposten: Bland alla de poetiska verk, som till denna jul sett dagen skall dema dikt 4 taga ett särdeles framstående rum. Den är affatfad på ottave rime och med virtuositet i förmen. — Diktaren uppträder satiriskt mot en mängd bestående förhållanden, af hvilka särskilt den presterliga vigseln får sina slängar och äfven kritiken fasligt upptuktas. Dessa inflätade fnetepp synes 053; oaktadt sin ofta bitande qvickhet, likväl ej uppväga sjelfva berättelsens framställning, hvilken är mera försonlig och under hvilken man hör ett varmt hjerta klappa. Hos den, som ej är för pryd, rekommendera vi öppet denna dikt, som onekligen är alster af en framstående talang och väl förtjent. af stort afseende. Ny Hlustrerad Tidning: Diktaten röjer öfverhufvud i sina fria ottaver ett formvälde och en säkerhet, som låta oss sluta till långvarig öfning och lycklig begåfning. Den skärpa och satiriska blick, som det af honom valda slaget kräfver, besitter han äfven i ej ringa grad; men framför allt utvecklar han en varmhjertad och sund lifsåskåd, som trots sin lilla bismak af röd, öfverdrift, Iglajaet dä Et en angontm och OM