Aftonbladet – 26 januari 1870, sida 2

Jaså, han är sådan? frågade den unga flickan med likgiltig ton. t Ja, det ä inte alia som ä lyckliga nog att vara så rangerade som jag! fortfor Nicke, som tyckte att en liten ekonomisk öfversigt inte kunde skada, jag har visst inte mycket på min tjenst, men jag är husegare, och... Se der oppe har jag visst mina vänner afbröt den unga flickan plötsligt, i det hon visade uppåt tornet, der några fruntimmer och ett par herrar stodo, sysselsatta med att en stor tub betrakta den storartade taflan ramför sig; nu får jag ännu en gång tacka ör allt besvär och all godhet! Ingenting att tacka för! svarade Nicke vugande, och jag hoppas att det inte skall ara sista gången som... som...n Åhnej, jag gissar att vi återse hvarann i väll på ångbåten! svarade den unga damen eende, och då får jag med detsamma veta var fisket har lyckats, ch med en hastig nigning 4 3 till det kikande ak 7; —skyndade hon jade obstrverat he -uskapet, som redan förvånas. --enne, och tycktes vara mäkta ue Öfver att få se henne. Det der var ju nästan så godt som ett nötel, tänkte Nicke för sig sjelf, i det han itervände neråt, och hade den största möda verlden att inte komma för fort, liksom borta på holmen; det var fiffigt gjordt att ag underrättade henne litet om min ställNing... det kan aldrig skada!... För en fatig lärarinna bör det vara en lysande utsigt Itt... men för tusan, ou är jag ju der igen! la, men det här är en helt annan sak! Den är ä inte rik hon, och inte bortfjäsad, och nte —— jaja! vi få väl se hur det kan ampa sig i qvällla Och nu var Nicke nere, aFiggel ohojl ropade han med händerna ör munnen, Figge! ohoj!s uch I detsamma