stora betänkligheter han hyste mot den utsträckning vi gifvit åt latitudsystemet, under det vi lemnat domstolsorganisationen oförändrad, saknade jury och läte den ende dömande personen vara på samma gång ransakare och domare. Hr Tornerhjelm yttrade sig emot bevillningens och bränvinsskattens höjande. Hvad de militära frågorna angick tycktes han anse all beväringsöfning onödig och angeläget endast att väl utbilda den stående armån. Hr v. Geijer fann rådligast att, såsom regeringen föreslagit, anlita både den direkta och indirekta beskattningen för att fylla statsbristen, men trodde att man, i stället att höja bränvinsskatten, borde lägga skatt på försäljning af tobak. I afseende å beväringsöfningarne var han af samma tanka som grefve Hamilton, åberopande till stöd för sin mening en broschyr, som blifvit mycket läst inom armen, som deraf bildat sitt omdömex. Hr Reutersvärd skulle ej haft något emot att höja bevillningen, om den utginge rättvist, men detta vore ej förhållandet. Nu förordade han anlitandet af indirekta skatter, men ville ej höja bränvinsskatten, utan sådana tullafgifter, genom hvilka man ej råkade i kollision med franska traktaten. Hr Wallenberg Te betänkligheter mot den från-några håll uttalade åsigt, att vid fastighetsbevillningens åsättande afseende skulle fätas derpå, att egendomarne voro skuldsatta. Ansåg för öfrigt, att om nya skattetitlar blefve behöfliga, borde regeringen framlägga förslag om sättet för deras upptagande. Detta skulle ej förnärma folkets sjelfbeskattoingsrätt. Slutligen förklarade han sig anse det stridande mot konstitutionelt skick, att ett statsråd utan ringaste anledning afginge, på sätt sjöministern Thulstrup gjort, dagen före riksdagens öppnande. Grefve Mörner yttrade sig derefter vidlyftigt om flera punkter sf statsverkspropositionen och grefve H. Hamilton upptog i ett längre anförande, för hvilket vi nu icke hinna redogöra, till besvarande de mot hans första anförande gjorda ånmärkningar. Utrikesministern grefve Wachtmeister yttrade, att frågan om generalkonsulatet i London vore den vigtigaste sedan han tillträdde sitt embete; han vore derför tacksam att ha fått tillfälle redan i riksdagens början att ttra sig derom. Hvem som kände de höga folnädskostnadernå i London måste medgifva, att för en generalkonsul 24,000 rdr ej vore för mycket. Ej heller vore öfriga aflöningar och andra kostnader — i hvilka inginge hyra för lokal i en mycket dyr trakt, ersättning åt dyra juridiska biträden, resekostnader m. m. — för högt tilltagna. Hvad åter anginge frågan om aflönade konsulater på andra punkter än London, så hindrades ätgärden deraf, att tillgångarne ej räckte till. För öfrigt kunde man ju ej utan vidare afskeda de vice-konsuler, som nu finnas i de för nya konsulater ifrågasatta hamnarne. En blifvande utrikesminister kan deremot, när ett vice-konsulat blir ledigt, förordna en svensk eller norrman till konsul å den lediga platsen. Men tal. komme aldrig att tillstyrka en sådan åtgärd, af det skäl att många mål måste finna sin afgörelse hos centralauktoriteterna: i London, hvarför generalkonsulsdistriktet borde förblifva odeladt. Olämpligheten, att ha engelska köpmän till vicekonsuler erkände tal. visserligen, men derför kunde man ju använda svenskar eller norrmän till vicekonsuler. Dn föregående talares anmärkning rörande det diplomatiska befordringsväsendet kunde br W. alls ieke godkänna, eller att man skulle från audra förvaltniogsgrenar söka diplomatiska tjenstemän. Man skulle — menade W. — på det sättet ej kunna förvissa sig om nödig sakkunskap, raotin och erfasj r mm — ? oo reuhet i den så högvigtiga diplomatiska tjensten. I debatten deltogo vidare grefve J. O: Mörner, hr Rydqvist, statsrådet Carlson och hr Wijkander, hvarjemte grefve Wachtmeister och hr Abelin ånyo hade ordet. Den långt framskridna tiden hindrar oss att i dag redogöra för deras yttranden. ! Andra kammaren har i dag hufvudsakligen sysselsatt sig med motioners afgifvande. Vid sammanträdets början förrättades val till .en ledamot i bankoutskottet efter hr Tiuaström och utsågs hr Staqff med 86 röster. fr Jöns Rundbäcks förslag om bestämmande af serskild plats inom kammaren att af ledamot under anförande intagas, ansågs icke kunna föranleda till någon åtgärd, på grund deraf att detsamma icke blifvit afgifvet i den för motioner bestämda form, d. v. s. skriftligen. Bland motionerna anHålla vi att få fästa uppmärksamheten vid den af hr Nils Larsson I Tullus afgifna om ett bättre ordnande af den vissa stapelstäder tillerkända tolagsersättning; hr Åbr. Rundbäcks, rörande omorganisering af elementarläroverken, i det syfte, att skolans nedre afdelning skulle bibringa en allmänt medborgerlig bildning, samt att den klassiska och reala linien, i skolans högre eller gymnasialafdelning, skulle helt och hållet skiljas; hr Carl Ifvarssons, rörande omorgaHisation af underdomstolarna på landet, samt hr Mankells, rörande befästningsväsendets ordnande. Den sistnämnde afsåg, att trån fästningarnas antal helt och hållet utesluta Carlskrona och Carlsten, hvilka befästningsverk skulle förstöras och materielen användas för Stockholms och Göteborgs nödtorftiga befästande, den förra staden åt landsidan för att kunna afslå anfall från en minäre bär, den senare åt sjösidan. Gotland skulle äfven enligt motionärens plan befästas, Waxholm sättas i stånd att afslå anfall af en pansarflotta och Carlsborgs försvarskraft ökas. För sistnämnde motion äfvensom den af hr Palander under föregående sammanträdet väckta, angående sjöförsvarets ordnande, begärdes tillsättandet af ett särskildt utskott. Kammaren beslöt dock att låta med denna fråga anstå till motionstidens slut.