Aftonbladet – 26 januari 1870, sida 1

all FREINER Ke reras på samtliga utdelningsställen med 7 Bär Rmt. STOCKHOLM den 26 Januari. Den i dag fortsatta debatten inom första kammaren, rörande den kongl. propositionen om statsverkets tillstånd och bebof, har varit af stort intresse och berört en mängd principfrågor rörande statsförvaltning och lagstiftniog. Flere vigtiga meddelanden hafva derunder äfven blifvit gjorda af konungens Trådgifvare. Sålunda meddelade krigsministern Abelin, som Made dagens öfverläggning, och upptog till besvarande grefve Hamiltons erinringar i afseende å framställningarne rörande fjerde hufvudtiteln, i samman ang dermed, att han hade för atsigt att föreslå K. M:t inställandet af andra beväringsklassens öfningar ingevarande år, hvarigenom skulle åstadkommas en besparing af 403,000 rdr. Flere omständigheter förenade sig, sade hr krigsministern, att göra en sådan åtgärd mindre menlig, hvaremot han bestämdt motsatte sig någon inskränkning af beväringens öfningar under de nästföljande åren, enär det då gäller att göra beväringen förtrogen med nya vapen och nya reglementen. Marinministern frih. Leijonhufvud upptog till besvarande anmärkningarne rörande 5:te hofvudtiteln och upplyste dervid, att de anstälda försöken med de nya pansarbåtarne alldeles icke hade, såsom grefve Hamilton påstått, utfallit ogynsamt, utan att tvärtom den ber som afgifvits af den till försökens anställande förordnade komite, utfallit ganska tillfredsställande. Dervid afsåg han hufvudsakligen den Ericssonska kanonbåten, eller den enligt det monitorartade systemet byggda, och vore det i öfverensstämmelse med detsamma som de nu ifrågasatta nya kanonbåtarne skulle byggas. Den andra modellen, Garmers, hade äfven befunnits ganska användbar, men dock förbunden med åtskilliga olägenheter. Med afseende å förändringen af monitorerna upplyste trih. L., att sättet för dess verkställande ännu ej vore bestämdt, men han trodde att den begärda summan af 240 000 rdr ej komme att räcka till för alla tre monitererna, hvarföre han ansåg ganska betänkligt att nedsätta detta anslag, såvida vi ej skulle blifva fullkomligt i saknad af materiel för personalens öfning och för händelse af fredsbrott. Excellensen De Geer, som upptog till besvarande de af grefve Hamilton uttalade åsigter och önskningar berörande andra hufvudtiteln och synnerligast möjligheten att genom förändriogar i lagstiftning och lagskipning minska fångvårdsanslaget, tillkännagaf att en revision af försvarslöshets-lagstiftnipgen var under beredning och att han hoppades att dervid skulle tillses, att de anledningar till orättvisor, som kunde förefinnas i nu gällande författning, skulle blifva undanröjda. En klass af menniskor komme dock : alltid att finnas, hvilken måste hållas till arbete under tillsyn, och så länge ej arbetsinrättningar kommit till stånd i länen, kunde man svårligen motse någon minskning i statens kostnader för ändamålet. Hvad de långa fängelsetiderna anginge, erinrade han, att vi redan före nya strafflagens införande tilläm pat latitud-systemet i flere under den närmast föregående tiden antagna nya lagar, och att fängelsernas öfverbefolkning således måste hafva andra orsaker. Han bestred dock sj att fängelsetiderna kunna vara för långa, och han motsåg deras förkortandei samband med den fortgående förmildring af straffen, som. vore ett gemensamt drag för alla länders lagstiftning, Då emellertid tillväxten i fångantalet egt rom från medlet af 1867 till medlet af 1869, fann han orsakerna dertill hufvudsakligen i de under denna tid inträffade svåra år, nöd och dåliga affärer, och hoppades att med orsakerna äfven verkningarne skulle upphöra, Fångvårdskostoadernas. stegring hade likväl icke ensamt härrört af det ökade fångantalet, utan ätven af de höga lifsmedelspriserna. FE Med afseende i allmänhet på möjligheten att åstadkomma en minskning i utgifterna på detta område, uttalade hans exc, den förhoppning, att statsutskottet ej skulle använda denna budgetsfråga till en lagstiftningsfråga. Han ansåg nemligen att representationen ej borde taga initiativ i dylika frågor innan de erhållit den erforderliga beredningen, som för dem vore behöflig och öflig. ä Hr Hazelius invände hufvudsakligen mot grefve Hamiltons åsigt om besparingar på beväringsanslaget genom att öfva en mindre styrka väl, att detta nog vore militäriskt rätt, men attdet deremot ur medborgerlig synpunkt vore af vigt att man öfvade alla. örslag hade varit framstälda i den antydda riktningen, men strandat på obenägenhet mot lottning, som vore den enda utvägen att uttaga dem, som skulle öfvas, då man ville inskränka öfningen till ett mindre antal. Kammaren egnade icke synnerlig uppmärks samhet åt talarens vidlyftiga framställning, och lika litet lyckades det grefve ov. Platen att vinna allmännare uppmärksamhet för hans ganska utförliga bemötande af hvad som plifvit anmärkt rörande 5:te hufvudtiteln och dess besparingar. Frib. A. C. Raabvar i detta hänseende föga lyckligare, då han utvecklade sina åsigter emot bränvinsskattens och bevillningens höjande och om möjligheten att fylla statsbristen genom accis på tobak samt tull på kafte, socker, hvete och hvetemjöl samt genom förhöjning afstämpelafgiften. Han förordade dessutom åtskilliga besparingar, ig nde isynnerhet slögeriet att utgitva 181.000 rdr om året för kartverk, och den väl dryga utgiften af 60,000 dr för konsulatet i fonden, som han ansåg kunde bättre användas om den fördelades på lere orter i England, Hr Nordström åhördes deremot med spänd uppmärksamhet, då han i ett ganska märkigt anförande utvecklade sina åsigters tillen början om det fullt konstitutionelia deri, att cepresentationens medlemmar vid den preliminära debatten om budgeten yttrade sig om