Aftonbladet – 25 januari 1870, sida 3

0 OD ME ME DIA SY VID ND knåda minskning i utgifterna för ministerstaten kunde verkställas, så tages medlen istället i anspråk för konsulsväsendets utveckling. Fjerde hufvudtiteln vore den bekymmersammaste af alla här såsom i andra länder, ty den medtoge en så betydlig del af statens tillgångar, den vore öfverallt föremål för förslag och nedsättningar, men under det alla regeringar förklara sig a i vänskapligt förhållande till andra makter, örklarade de det likväl omöjligt att åstadkomma jågon minskning i armebudgeten. För 085 vore etta tal om ett vänskapligt förhållande till främnande makter verkligen en sanning. Vi hade till en med nu för första gången sluppit höra den nötta rasen derom i trontalet. I. M:t anser sar en 2å klar, att den ej behöfver omtalas, talaren oppades också, avi den tid skulle komma, då ej ängre hälften af alla våra statsutgifter behöfver nvändas för försvarsväsendet. Det kunde också, m man ginge till öfverdrift på detta område, ända att det här likasom af cn framstående statsnan i ett grannland ifrågasattes, ätt man ej bör örsvara sig alls, emedan försvaret kostar för mycet. Några besparingar på den stående armön rodde talaren dock icke kunde åstadkommas. Det ramlagda förslaget till stamregementernas organiation fann talaren lämpligt och förtjent att biallas. Det enda han ville anmärka, vore dels att nderbefälets löner vore väl små, dels att det vore nskvärdt att äfven i Blekinge erhölls en indelt tam. Vill man åstadkomma besparingar funnes ngen annan utväg än att mivska kostnaderna för jeväringens öfningar. Det vore onddigt att öfva tt så stort antal af beväringen, som nu sker ofullndigt. Vida bättre vore att öfva ett litet anal fullständigt, så att det kunde utgöra ett veskigt försvar, under des de öfriga togos i beräknibeen endast såsom ersättningsmanskap vid inträfande krig, fästande sig talaren med afseende å len besparing som härigenom kunde åstadkommas j ensamt vid minskningen i öfningsanslaget eller ;fningskostnaderna, utan äfven vid uppkomrmande vesparing i arbetstid. Talaren ville visserligen cks påyrka någon nedprutning I det för närvaande ttgående anslaget till beväringsöfningarne, nen ansåg riksdagen böra antyda sina åsigter i len af talaren påpekade riktning genom att ej vevilja den nu begärda förhöjningen j ifrågavar ande anslag. Jemväl trodde talaren, att anslaget ill beväringens beklädnad borde något nedprutas att uttrycka enahanda grundsats. Anslaget ill skarpskyttekårerna trodde talaren tåla vid en sedprutning till 50,000 rdr. . Då talaren derefter öfvergick till femte hufvuditeln, sade han, att man vore i förlägenhet hvad nan skulle säga i afseende på flottan, ty det vore ngenting att tala om. Den nya sjöministern hade en för några år sedan utgifven broschyr föreslavit, att man skulle kalla stora flottan för den lila ch liten är den också verkligen. Talaren ansåge, tt man borde uttrycka sitt missnöje med det sätt, hvarpå sjöförsvarets angelägenheter blifvit bandhafda genom att använda de på femte hufvudtiteln uppkomna besparingar på andra häll. Talaren fästade uppmärksamheten, att man på anslaget till koyer och täcken, som utgjorde 13,000 rär, hade sparat icke mindre än 60,000 rdr. Han ville nu ej pruta på de 13,000 rdr, ifall de vore behöfliga, men deremot ville han taga i anspråk besparingarne för andra ändamål. — Anslag begärdes för närvarande till nybyggnad af två pansarbåtar. Vi egde för närvarande två sådana af olika modeller, af hvilka dock ingendera befunnits rätt ändamålsenlig, hvarföre man nu vore sysselsatt att uppgöra en ny modell. Då man emellertid icke vet huru denna nya modell kan lyckas, ansåg, talaren tillräckligt att nu blott bevilja anslag till en pansarbåt. Att förändringar måste göras på våra nyss färdiga mnnitorer vore icke krigsstyrelsens fel, ty de hade sin grund i artilleriets hastiga utveckling, men då det vore tvifvelaktigt, huru de borde förändras, och då det kunde befaras, att, om man beviljade anslag till förändring af alla tre, man nu nästa år finge bevilja anslag till förändring af åtminstone två af dem ånyo, kunde man gerna inskränka sig att nu bevilja medel till förändring blott af en monitor. Genom dessa nedprotningar skulle åstadkommas en besparing af omkring 600,000 rdr, hvilka nu icke vore att förakta. I afseende å sjette hufvudtiteln ifrågasatte tal. om icke anslagen till ekonomiska karteverket samt skiften och afvittringar skulle kunna något nedsättas äfvensom huruvida icke anslaget till nya samt förbättring och omläggning af vägar skulle kunna åtminstone för ett år något minskas, helst omsorgen för denna angelägenhet väl småningom borde öfvertagas af lånsrepresentationerna. På sjunde hufvudtiteln bade hr finansministern dragit försorg om, att tal. icke kunde föreslå någon nedprutning, men det funnes på denna artikel tvenne stater, nemligen postoch tullstaterna, med afseende å hvilka tal. icke egde nog detaljkännedom för att veta, om nägra besparingar kunde åstadkommas, men hvilka han rekommenderade till finansministerns benägna uppmärksamhet. Den åttonde hufvudtiteln bade stigit med icke mindre än 150 proc., hvilket visserligen vore angenämt, då det ådagalade ett stigande begär efter upplysning, men det kunde ifrågasättas, huru-vida icke äfven på denna titel något kunde prutas. Om elementarläroverken uppfostrade 30,000 ynglingar för det allmänna lifvet, så vore sådant ganska bra, men om de deromot uppfostrade 30,000 kandidater till embetsmanna och presterliga befattningar, så vore sådant icke blott obehöfligt utan äfven skadligt. Orsaken till detta missförhållande, tal. härmed påpekade, ansåg han ligga i sammanträngningen af den klassiska och reala linien i samma läroverk. Han trodde för sin del, att det skulle vara nog om i hvarje stiftsstad funnes en fullständig skola på den lärda linien och i hvarje län en fullständig skola på den reala, hvarjemte det borde bestämmas, att intet af dessa läroverk fingo hafva mera än 500 lärjungar. Härmed, torde det invändas, skuile behofvet dock ej fyllas. Detta vore sannt, men det hjelptes helt enkelt genom upprättandet af enskilda läroverk, å sätt som redan eger rum i hufvudstaden, der e offentliga skolorna icke äro för behofvet tillräekliga. Sådana enskilda skolors duglighet kommer att stå sitt prof vid maturitetsexamens afläggande, och de som icke förtjena förtroende skulle snart blifva i saknad deraf. Tal. yrkade icke att för ögonblicket något borde i detta afseende göras, utan han hade blott velat antyda den riktning, i hvilken han ansåg, att man framdeles borde 4. Med afseende å folkundervisningen trodde, an slutligen, att det förtjenade tagas i öfvervär gande, huruvida ej omsorgen derom borde efter and kunna öfverflyttas på länsrepresentationerna. Men äfven om statsutskottet skulle föreslå de indragningar, talaren ansåg för närvarande möjliga, så blefve dock en tillökning i beskattningen nödvändig. Frågan vore således, om de af regeringen föreslagna utvägar att åstadkomma en sådan vore det lämpligaste. Mot en förhöjning af brä vinstillverkningsafgiften hyste talaren stora betänkligheter. Utom det, att det vore motbjudande att hemta en så stor del af statens inkomster från en sådan källa, så medförde bränvinsskatten äfven landra olägenheter. Den utgjorde en beskattning laf öfver 8 millioner på den egentligen arbetande I klassen, hvilket vore en ganska tänkvärd sak. Ur statskassans synpunkt vore bränvinstillverkninger läfven en olämplig beskattningsgrund. ty ingen vore så känslig för inflytandet af oberäkneliga tillfäl ligheter — en frostnatt i Augusti t. ex. — son denna. Till följd af den omständigheten att de brändes mindre på hösten än på våren, inträffad också, att afgifterna inflöte under sadana tider på året, att statskontoret icke sällan, såsom det hade skett innevarande år, råkade i förlägenhet i bör jan af fjerde qvartalet. Talaren tillåt sig således ifrågasätta, huruvida man icke skulle kunna upp finna lämpligare beskattningsföremål och ville , sådant hänseende förslagsvis fästa uppmärksam , heten på artiklarne tobak och kaffe. — (Forts.) ss Da