Aftonbladet – 24 januari 1870, sida 2

och den unga flickan var så betagen i de vackra stränderna, som aftecknade sig så klart i den spegelblanka fjärden; nästan alldeles för blank var den för dragfiske, menade Figge, men det var detsamma, det var likväl en herrlig sommardag. En och hvar som har njutit en sådan ute bland holmar och vikar i vår vackia skärgård, med sina än leende än allvarsamma utsigter, vet mer än väl hur behaglig den är. Den lätta brigen förde ibland ett luftigt guldkantadt moln framför solen, och då kastade sig lätta skuggor öfver uddarne som sprungo ut i sjön, och en frisk flägt bortjagade för ett ögonblick den något besvärliga värmen, Ibland, när båten fördes nära stränderna, skuggade den allvarliga barrskogen för solen, och när då ett gräseller yvasstrå nappade i draget, så stannade man ett ögonblick i skuggan tills allt var i ordning igen, och så fortsattes färden Gäddorna voro skenbarligen mycket mätta, och följden deraf var att Figge snart lät draget släpa som det ville, ochi stället stämde upp en duett med Nicke, — och sången dallrade utåt vattenytan och gaf eko mot bergen på Rindö-sidan. Det var, med ett ord, en i hög grad behaglig färd, och gummorna voroi synnerhei förtjusta öfver sången, som de påstodo var I mycket vackrare än i sjelfva kyrkan. När Nicke och Figge hade slutat, började den unga flickan att med behaglig, fast icke särdeles stark röst sjunga en folkvisa, och så omvexlade man hela vägen. Inom kort var man genom Rindö-sundet och såg nu Fredriksborg, som det tycktes på temligen nära håll, medan man på ena sidan om sig hadb en vacker skogbeväxt holme midt i farvattnet, den så kallade Puk-holmen, som förr i verlden varit begrafniogsplats för den gamla föstniogens garnison, och har fått sitt pamn