UTRIKES Inmehåll: Paris utseende den 17:e. — Debatten i lagstiftande kåren om åtalet mot Rochefort. — En Pyrrhus-seger. — Rochefort vägrar att inställa sig inför domstolen. — Friheten utz sträckt till de sköna konsterna. — Haute. cour de justice och prins Pierre. — Virchow om de medicinska studiernas frihet. — Partiernas styrka i spanska cortes. — Man befarade i Paris att förliden måndag, den dag då frågan om åtalet mot Rochefort förekom i lagstiftande kåren skulle bli en af dessa journees, hvarpå den franska hufvudstaden under den senaste tiden varit så rik. Dessa farhågor bekräftade sig dock ej. Några folksamlingar egde visserligen rum på morgonen utanför La Marseillaises byrå på Rue Aboukir, skaror af arbetare från S:t Antoine genomtågade gatorna, under afsjungande af marseljäsen, men allt stannade härvid. Frampå middagen börja äfven folksamlingar bilda sig på Piace de la Concorde, Pont de Ia Concorde och platsen omkring. Palais Bourbon, men de förhålla sig fullkomligt stilla. Utomordentliga anstalter äro vidtagna för ordningens upprätthållande. Omkring Palais Bourbon befinna sig ungefär 200 polissergeanter och dess garnison är förstärkt. Trupperna i kasernerna på Quai dOrsai, der kavalleriet befinner sig, äro konsignerade, likaså de i infanterikasernen bredvid statsrådspalatset. Tuilerierna ha äfven erhållit truppförstärkningar. Kejsaren ses omkring 2-tiden promenera på trädgårdsterrassen åt flodsidan. Rochefort uppkom i kammaren omkring kl. 1. Han kom ensam i en fiacre och steg af i en port på baksidan af palatset, medan de nyfikna väntade honom på Place de la Concorde. Efter sin ankomst samtalade han med flera vensterns ledamöter. KL. half 2 öppnar presidenten sessionen. De deputerade äro nästan mangrant tillstädes. Rochefort sitter ej på sin vanliga plats, utan bredvid Cremieux. Raspail, vid hvars sida han hittills haft sin plats är ännu sjuk. Sedan några fornfrågor blifvit afgjorda, hr Dupuy de Löme begärt att få interpellera regeringen rörande hennes handelspolitik, och exministern Forcade tagit sitt inträde i kammaren som deputerad för Lot-et-Garonnedeparmentet, företages den vigtiga frågan för dagen. Estancelin, af venstra centern och Thiers intime vän, erbåller först ordet för att i sitt partis namn föreslå en motiverad dagordning. Drifna, säger han, af en taktkänsla som alla skola fatta samt af öfvertygelsen att detta åtal är opolitiskt, ha vi uppsatt följande förslag till dagordning: I förlitande på ministårens fasthet och görande rättvisa ät de åtgärder hon vidtagit för ordningens betryggande, förklarar kammaren att det är skäl förhanden att regeringen återtager sin begäran om tillåtelse till åtal. — Öllivier uppstiger nu i tribunen och förklarar, att ministören ej kan antaga denna dagordning, utan skulle betrakta den, om den blefve antagen, som ett misstroendevotum, hvilket skulle göra det omöjligt för henne att fortsätta det verk hon börjat. Kammaren, hvars opinion redan nu ej är tvifvelaktig, mottager dessa ord med Nfliga bifallsrop. I tribunen visar sig nu Erneste Picard, men innan han hinner taga ordet, har Rochefort redan bemäktigat sig det och yttrar från sin plats: Vissa attentat tillåta att säga allt. Jag skulle kunna tillägga, att folket och massorna, som ej befatta sig med kabinettsfrågor, i hela denna sak ej se någonting annat än ett försök att till hvad pris som helst aflägsna en oangenäm deputerad ur kammaren (starkt sorl). — Presidenten: Jag uppmanar kammaren till lugn. — Rochefort: Det är ej min mening, det är massornas. De säga, att man vill afägsna den deputerade för hufvudstadens första valkrets, Kastar man honom i fängelse, så sker det emedan man ej på annat sätt kan bli honom qvitt. Regeringen har gent emot denne representant gjort sig skyldig till en stor oskicklighet och en lampen, oförklarlig förföljelse. Men jag beklagar mig ej, ty de fel som kejsardömet be