Ider vid 1734 års riksdag, då en ny lagbok för Sverige redan definitivt blifvit antagen, beslöto att K. M:t skulle för en fungerande rikedagsman utfärda ett protectorial eller beI skärmelsebrefo hvarigenom han i 8 å 10 år befriades från sina inoch utländska borgenärers kraf. Detta beslut är så märkligt, att vi för detsammas tillkomst och verkningar skola redogöra: det är alldeles enstaka i vårt land och är i flera afseenden högst karakteristiskt för sin tid. Vid nyssnämnde riksdag representerades Göteborg af två riksdagsmän: handelsmännen Hans Olofsson Ström och Lorentz Bagge. Den förstovämnde, som äfven kallades brukspatron, deltog mycket litet i borgareständets förhandlingar, men innehade stort inflytande och tillhörde det maktegande partiet. Ian hade handelskontor i Göteborg och dref stora affärer äfven med kronan och egde, jemte flera sandra fastigheter, de stora jernbruken Gravendal och Strömsdal, på hvilkas förbättrande han nedlade mycket penningar. Sedan riksdagen fortgått från den 15 Maj till den 7 Sept. 1734 uppläste han nämnde dag i borgareståndet ett memorial, hvari han bevekligen androg1), att ban hittills hade sin förda handelsstyrka, credit och rörelse således anlagt, att hans förnämsta afeeende dervid varit på publici tjenst ech nytte, bvilket ock under Guds välsignelse haft den goda framgång, att hvarest tillförene varit vilda ödemarker, der var nu ansenliga jernoch mannfacturverk, masugnar, stångjernsoch setålhammare, samt considerabla grufvor upptagna och inrättade, jorden deromkring få nägra mil uppodlad, folk ditplanterade, usoppbyggda och likaså en hel colonie anlagd till största fördelen för publieo af många tusen daler, som dessa verk redan några år af sig kastadt, och gaf förhoppning om långt större förmån när allt kom i sitt skick och stånd, hvilket allt skulle öka och ppphielpa rikets styrka och dess handelsunderbalance emot de utländska och främmandes till minst 70,000 daler silfvermynt årligen — dessutom hade han under framfarna krigsåren till krigsmaktens förnödenhet genom egen credit latit i riket inkomma några tusende tunnor spanmål och det mäst för myntetecken, samt för 2000 skeppund jern ej annat än mjJute-tecken i betalning åtnjutit — vidare hade han uti ordinarie och extraordinarie contributioner under krigstiden så ansenligen till rikets tjenst billragit, att det för ett år sig bestigit till 21,000 d:r kmt, hvarigenom han, allt af patriotiskt nit och stor Lärlek till det allmänna bästa, offrat den drygaste delen af sin förmåga, eåsom ock uti förberörda nya verk instuckit minst två tunnor guld (200,000 d:r kmt) — ock så hade han dermedelst måst känna uti sin öfriga handelsrörelse en märklig förminskping, till dess han med tiden, helt visst, kunde ersätta och återhemta det således saknade capitalet — men alldenstund hans patriotiska sinnelag och dessa vigtiga skäl icke hos hans illviljare och ovänner vunnit insteg, utan de af berörda mistning och saknad tagit ag anledning. att uppvigla mänga af hans ereditorer att på en gång honom och bans credit plötsligen öfverändakasta 2), — fördenskuli och under så beskaffade omständigheter, an höll Ström ödmjukligen att Rikets Ständer ville hans åliggande i behjertande taga och till sådan verkan befordra, att han medelst ett protectorial måtte få åtnjuta 8 å 10 års tid och anstånd för sina creditorers ansträngande, tilldess han efter hand kunde dem förnöja och således jemväl sättas i stånd, att så dädanefter som hittills visa prof på sitt uppriktiga nit för publico och fäderneslandet och icke på en gång till ärd och förmåga ruineras och alldeles fördärfvad varda. Genast efter memorialet3 uppläsande fat. tade borgareståndet utan diskussion följande motiverade beslut (såsom det vill synas redan på förhand uppsatt, och med en annans än sekreterarens, Elias Torpeedius, band skrifvet): Borgareståndet fann dessa skäl för sin del bevekande, och att de verkligen ett ömt behjertande förtjena, ty det är icke allenast detta ståndet, utan ock förmodligen många andra af de respektive stånden icke obekant, huru sorgfälligt Ström igenom mycket släp och träldom förvärfvade kunskap i handel och andra nyttiga stycken, till fäderneslandets tjenst och nytta användt och uppoffrat. Det vore illa om Verkens arbetsamme Patron och nitfulle idkare endast af illviljares tillskyndan, af sina creditorer alltför svårt och lastigt skulle trängas och ansättas, utan att vinna tid och rådrom sig efter hand utarbeta och dem redeligen förnöja. — Till de öfriga resp. stånden drager för den skull borgareståndet det säkra och otvifvelaktiga förtroende, att dem lärer täckas de anförda omständigheterna så ynnestfullt behjerta, att de, icke mindre än detta ståndet, varda billigt finnandes, att ett sådant sökt protectorial ä 8 å 10 års an. stånd må blifva beviljadt, hvilket ock hos samteliga resp. stånden till benäget bifall bästa mått anmäles. Borgareståndets så affattade protokoll på förband uppsatt, och i tre exemplar utskrifvet, jemte Ströms bevekeliga memorial, aflemnades medelst en deputation af 8 borgare genast till medstånden. Deputationen återkom och berättade att medstånden lof. vat saken skyndsamt i öfvervägande taga, Två dagar derefter inlemnade 4els borgmästaren L, Folcker från Kristinehswmn, dels brukspatron Camitz (som ej var riksdagsman) en skrift riktad emot Ströms supiik, och hvari de erinrade om det mot gällande utsökningsförfattningar stridande uti hans begäran; omförmälde att många af hans kreditorer skulle i stort armod råka om de i 8