Tidningsötversigt. Göteborgs Handelstidning yttrar i en betraktelse med anledning af riksdagens öppnande bland annat: Andan inom riksdagen blir sannolikt ganska likartad med de senaste riksdagarnes, om ock den bättre årsväxten kommer att göra stämningen mindre missmodig än förr. Dock betvifla vi, att frikostigheten i anslag blir större än förut. Man skall icke förmå, till följd af omständigheternas makt, att göra synnerliga reduktioner i de närvarande anslagen, men man skall blifva ganska karg i fråga om beviljande af nya. Det vore derföre rådligt att icke ifrågasätta några sådana, vare sig för bröllopsomkostnader eller teatrarne, utan hellre söka ordna den kungliga civillistans hushållning så att gamla skulder kunna amorteras och nya undvikas. Det är så man får göra i den enskilda hushållningen, der den slösaktige sonen ej har någon rik fader eller onkel att vinka på. Och det är alldeles klart, att riksdagen icke vill längre spela rollen af en sådan anförvandt. Kunde man denna gång dermed köpa en ny, folklig armåorganisation — det vore en annan gal; då kunde saken tåla att tänka på. Säkert är, att den väl vore värd några millioner. Men den frågan — om armborganisationen — kommer väl att hvila tillsvidare, för att genomgå skärselden af ett och annat uppkommet och åter förkastadt förslag. Det blir samma utvecklingsprocess som den representationsfrågan hade att genomgå. De samfäldå valen utgjorde der samma stridsäple som här den allmänna värnepligten. Så föreslog man en kompromiss emellan det gamla och de nya åsigterna, hvilken förkastades, och slutligen segrade de senare. Så skall helt visst ;å äfven här, och detta så mycket lättare som under tiden fredsidgerna börjat vinna allt större erräng. Ju mera en nation får för sig klart och vestämdt att afvisa hvarje tanke på anfallskrig, ör att uteslutande tänka på sjelfförsvar, desto ättare och snarare skall hon besluta sig för uppräfvandet af de stående trupperna (anfallsmakten) ör att ersätta dem genom den enda fullt starka örsvarskraften, hvilken ligger i folkbeväpningen. Om emellertid denna fråga nu ej kommer att ynga på riksdagens förhandlingar, så lärer det äl vara tydligt, att riksdagen icke kommer att jevilja något anslag till lappningar på det närvaande systemet, utan fast hellre göra alla möjliga jesparingar i sådana utgifter, som icke blottställa ågra personliga rättigheter. Dit höra anslagen ill en del af de militära öfningarne, hvilka långt ellre borde besparas, för att bereda tillgångar ill den ökade materiel, som en ny armtorganisaion alltid måste medföra.