Aftonbladet – 22 januari 1870, sida 2

Ja, inte var det mitt fel, svarade Nicke Var det kanske mitt då? Rår jag föl att du står så till, så att du får en väcker flicka burdus i famnen på dig? Du har då en satans bondtur, Nicke! Det kunde inte vara jag som stod der, inte! Nej, ser du, svarade Nicke åter skinande som en sol, slumpen vet nog hvad den gör, den! Hör du, hon var allt rasande söt, den der flickan. . Ja, visst tusan var hon söt! Det sa jag ju Dyss. Jag kan undra hvad hon är för slag, jag ? Åh, hon är väl guvernant, eller sömmerska, eller sällskapsmamsell, eller husmamsell; eller något sådant der, kan jag tänka! Kom nu så gå vi in i stora salen och sätta oss under stora nerien,.. den har du kanske inte sett, du... det är en nerium, som söker sin like, du! Vi ska inbilla oss att det är en lager, och så skå vi äta stekt strömming... det passar superbt... under lagerbärsblad! Det var dumt att vi inte kom att fråga, hvad hon hette, du Figge, sade Nicke betänksamt, i det de satte sig ned under nerien. Märkte du inte att jag försökte, då? svarade Figge, i det han såg utåt sundet der just nu en ångbåt gick förbi på uppfart till Stockholm, Se der kommer Gustaf Adolf... morjens gubben Neukirch! Ser du, han står och tittar uppåt fönsterna! — Nu nickar han! — en hedersgubbe, det der! — Men ser du, hon ville inte höra på det örat! Nå, Kristina lilla, får vi något att äta snart? Genast, herr koogl sekter! . Ja, för sedan ska vi ut och se på stan! — Se der ha vi Wester-Norrland ocksä! Här är lif ska jag sägal Men hur är det med dig Nicke — du är väl aldrig kär igen heller ?a