Aftonbladet – 21 januari 1870, sida 2

se der går en vik in, och en af ångbåtarne följer med... Hvad är det och hvart bär det? Det är inlöppet till Skurusundet. Det är den väg ni skulle farit, om ni kommit på Wermdö, och inte på Ran! Jaså, adjö då, kära Wermdö! Det ärnu inte värdt att tänka på det, man får väl försöka skaffa sig en rolig dag i Waxholm i stället. På Wermdö hade jag kanske inte fått så artigt sällskap som här!, och hon vände sig mot de begge vännerna med ett förtjusande gladt löje, som visade en rad af de hvitaste perlor innanför ett par rosenröda läppar. Nicke blef alltmer och mer förtjust. Han kastade sin cigarr i sjön. Nej se en sådan liten vacker holme! utbrast hon hastigt och klappade händerna, der skulle jag vilja bo! Hvad heter den? Den heter Danmark, svarade Figge, och i den der gråa stugan som ni ser der inåt viken, bodde för några år sen en hundraårig gumma. Som bara lefde af katfel interfolierade Nicke. Jag såg henne året innan hon dogp, fortsatte Figge, och hon var då ganska kry och dugtig. Hon kunde sjelf samla småved och stickor för att tända upp eld under sin kära saffepanna, och hennes enda sällskap varen set, af hvilken hon fick gräddtåren till kafet. Gumman var glad och förnöjd som om 100 varit millionär! — Den der lilia holmen på andra sidan kallas Sverige, och det påstås utt det var emellan de der två holmarne som Kristian den andra låg med sin flotta, vär han på så förrädiskt sätt tog Gustaf Wasa och de andra svenska herrarne till ånga och förde dem med sig i fångenskap ill Danimark.o