Aftonbladet – 20 januari 1870, sida 4

or i detta mål, abboten Sten i Munkalif. TN otarier hade de antagit tre prester af Linköpings tift, Petrus Holmstani, Laurentius Finvidi och l lenichinus Ravaldi samt en kejserlig notarie, Jo-! annes Skwitte (eller Skutea), prest från Hildes-! eim. Härefter införes deras förordnande eller kyrkonötets bulla, daterad den 5 Maj 1416, i trycket ipptagande sex sidor. Vid bullans slut voro tillogade ransakningspunkterna, nemligen 20 rörande iskop Brynolfs börd, lefnad, skrifter och berömiga gerningar; 25 angående hans underverk, förättade efter döden, samt 6 allmänna spörsmål, om beträffa vitnena sjelfva och skulle särskildt ramställas till dem alla. Dessa 51 punkter, unlertecknade G. de Perusio, upptaga 11 sidor. Efter denna urkunds företeende satte sig de tre: commissarierna såtom domstol uti Skara kyrka, ch mför dem trädde dess biskop, domprost och lera canonici, förordnande till sina prokuratorer, ilaus Svenonis, artium magister, och Michael Guinonis, kyrkoherdar i stiftet. På gemensam begäan af desse och den konglige prokuratorn utfärlade nu domstolen kallelse till biskopen, domproten, dekanus och kapitlet i Skara samt till alla ritnena, att infinna sig den 12 och följande dagar f April; hvilken kallelse anslogs i domkyrkan ch i trycket upptar 2 sidor. På sagd tid inställde sig de tre prokuratorerna, nedförande vitnen, hvilkas utsagor äro bokens gentliga kärna, och upptaga det mesta utrymmet, ller 79 sidor. Hufvudvitnena angående de 20 första punkterna, äro tolf (orätt uppgifna som 10 boken) af hvilka de förnämsta äro Gostavus Magni, kansler och Vestgöta lagman, samt Brynolphus modernus episcopus Scarensis. Alla intyga de muntligen fortplantade uppgifterna om Brynolfs gudliga lefverne, goda och berömliga verk m. m. Angående underverken efter Brynolfs död höras 67 namngifna vitnen, män och qvinnor, af hvilka dock åtskilliga uppträda flera gånger. Deribland äro ånyo biskopen och en hop prester. sjelfva konungens prokurator och notarierna. Då dessa underverk tillhörde de senare åren, hade de flesta vitnena varit närvarande -dervid; några voro sjelfva hufvudpersonerna, som underbarligen blifvit helade genom Brynolfs åkallande och till honom gjorda löften: Den 22 April framträda prokuratorerna, anbållande att vitnesmålen måtte kungöras och kallelse utfärdas å alla, som ville göra invändningar deremot. Kommissarierna utfärda och låta i domkyrkan anslå en sådan citation (som intages äfven i det tryckta protokollet), med utsättande af den 25 8. m. till terminus ultimus. Då på denna dag inga oppositionsmän inställa sig, förklara kommissarierna att vitnesmålen skola offentliggöras och afskrifter meddelas prokuratorerna samt andra, som det önska och vilja betala omkostnaderna. På begäran af prokuratorerna begifva sig härefter kommissarierna till Vadstena kloster och hålla der den 28 April undersökning angående en punkt, som icke är föreskrifven i deras instruktion, nemligen rörande sista kapitlet i 2:dra boken af heliga Brigittas uppenbarelser. I detta kapitel handlas om en biskop, hvilken jungfru Maria säger vara helig, och denna uppenbarelse uppgifves röra Brynolf. Ett autentiskt exemplar af uppenbarelserna framvisas, kapitlet uppläses och intages i protokollet (samt i den tryckta boken). Häröfver höras som vitnen priorn och tre andra klosterbröder, hvilka intyga att det är Brynolf som åsyftas, enligt hvad så väl Brigitta sjelf som hennes biktfäder uppgifvit. Sedermera förflytta sig kommissarierna till nunneklostrets locutorium, der abbedissan och fyra af systrarna afgifva vitnesmål i samma riktning. Härefter följer yttermera ett tillägg af fem underverk från åren 1416, 15, 14 och 13, utvalda bland den öfverflödande mängden af sådana. Kommissarierna afsluta nu och datera den 28 April undersökningen, med den förklaring, att den stora dödligheten år 1350 hade bortryckt en mängd äldre personer (hvilka eljest hade kunnat åberopas som sagesmän); att flera vitnen voro upptagna af konungens och landets tjenst, andra af åkerbruket och andra åter af de långa afstånden hindrade att infinna sig; men att Brynolfs rykte och anseende hos folket vore mycket stort och berättelserna om hans underverk så många, att de ej med papper och Rona kunde beskrifvas. Protokollets riktighet intygas derefter af de fyra notarierna, hvar och en särskildt med långa formaliteter och många ord. Af dem hade blott två deltagit i sjelfva utskrifvandet, nemligen Henichinus Ravaldi, som skrifvit de 11 första bladen, och Laurentius Finvidi, af hvilken de 24 följande voro renskrifna. Hela protokollet bestod således af 35 eller 36 blad. Slutligen meddelas ett icke till protokollet hörande aktstycke, som fyller 6 sidor, nemligen den nyvalde påfven Martin V:s bulla, hvarigenom Costnitzka mötets åt de tre biskoparne gifna ransakningsfullmakt stadfästes och bekräftas. (Ur Svensk BokhandelsTidning.)