Aftonbladet – 20 januari 1870, sida 2

och rodnade ännu mera än hon, adet val mycket oväntadt för mig... att... Jag hoppas att ni är så god och ursäktar. Åh, jag ber allra ödmjukast, svaradeNicke bugande, det skadar inte! Men om jag få lof så ska vi-sevatt få en plats någonstädes... men, hur är det, jag tror att mir nådiga haltar? Ja, jag stötte visst min fot litet, när jag hoppade ner. eFår jag inte då lof att bjuda er mir arm, medan vi söka upp en plats?..., och Nicke stod genast färdig med bögra armen i form af. grytkrok, medan åtskilliga unga herrar i grannskapet sågo på honom med en viss afund, som gaf sig luft i några halfhögt uttalade. förmodanden att herrskapet tycktes vara gamla bekanta, fast det der, gudbevars, skulle vara så fint tillstäldt för att ingen skulle misstänka något. Men Nicke hörde lyckligtvis ingenting af allt detta, och efter mycket bråk. och sökande, hade han slutligen lyckats få en plats åt sin protegå, sedan han på det vänhgaste sätt lyckats öfvertyga ett par äldre fruar att det verkligen gick. an att vara mindre breda än hvad de hade tyckts komma ötverens att vara. Han hade just åflemnat sin nya bekantskap:bredvid dem och:var färdig att åter uppsöka Figge, då det unga fruntimret genast utbrast: Jag begriper inte att jag inte ser till min tant och kusinerna! De skulle vänta på mig ombord på Wermdö, vi skulle följas, åt til Gustafsberg. Ja, det här är ju Ran, som går till Waxbolm! utbrast Nicke. ; Herre-Gud! hvad säger ni? utbrast den venge damen blAunedt; 08 har jag ju i