Aftonbladet – 19 januari 1870, sida 2

bara en rispa! den ena fan hade knif!.. Hvasa? är det främmande? Jaså, det äl kunglig hedersbror! morgens, morgens! Fan ders affär jag har varit ute för! Och Nicke, som också stigit upp, såg til sin stora förskräckelse att Starks ansigte val nedblodadt, och att han haltade när han gick Lugna dig, bästa älskade Clara! hördes en annan röst från tamburen, och det klack till i Nicke vid ljudet af den rösten; han kände igen gradpasserarens. Hvad i Herrans namn har händt! utropade frun, i det hon omfattade sin man och ledde honom in i rummet. Stark! du skrämmer slag på mig, om du inte säger mig... ack, min Gud, jag tror jag dånar! Och frun föll ner på en stol, medan der unge gradpasseraren snarare bar än ledde Clara till en annan och skyndade efter et glas vatten att badda hennes tinningar med Hvad det är som har händt, min gumma? ustade Stark i det han tungt slog sig ne! bredvid sin hustru. Jo bara det, att hade inte den här hederspojken kommit i rättar tid, så hade jag väli det här laget varit förpassad till evigheten derborta på Adolf Fredriks kyrkogård! Kära gumman, ta hit vatten och handduk och torka af mig i synen. så jag ser ut som folk igen och så, Där flickan min kommit till sig, så kom hit, du sakramenskade hederspojke och låt mig ta dig i famn. Gå, gå! hviskade Clara, och sköt kusinen ifrån sig, gå till pappa, jag är bättre nux Gud vare lof att jag var på vakt och inte fick permission förr! ropade Edvard, i det Starks kraftiga armar kramade om honom som skrufstäd. a . Jaså, du tänkte dig bit förut på qvällen, munsjör ! frågade Stark i det han kramade honom änun värre; amen det är detsamma: