Aftonbladet – 19 januari 1870, sida 2

samma som förut. Godnatt! Ahl det var sannt, det! helsa gamla Stina när du träffar henne i morgon bittida. Hvad! känner du henne? utropade Nicke förvånad. Ja, något, svarade Edvard skrattande, det är en präktig gumma, helsa henne så mycket! godnatt, sof godt! Och dermed var den unge krigaren borta och Nicke stod förvånad qvar i hörnet åf Malmskilnadsgatan och Oxtorget, funderande på huru gradpasseraren kunde känna till gamla Stina. Men han satte sig efter en stund åter i gång, och skyndade till sitt hem, alldeles yr i hufvudet af allt som händt honom på qvällen. Å En sådan satans pojke. att ha tur! utbrast han i det han läste upp porten och gick in, först blir han nekad permission och så får han den och då kommer han lagom att rädda gubben undan ett rån, kanske med mord till på köpet: Ja, man ska vara knekt för attha en sådan kolossal.tur här i verlden. Men vänta mig, ja ska min själ akta mig för att gå och bli kär i brudtärnor hädanefter. Det har jag fått bot för. Och med det beslutet lade sig Nicke, och inom kort sof han den rättfärdiges sömn; han sof så godt som om han aldrig någonsin tänkt ens på en flamma. När Stina på morgonen kom in med kaffet, sade Nicke temligen skarpt i det han satte sig upp i sängen: God morgon, Stina! Jag ska helsa henne från gradpasserar Stark! Herre Jesses! utbrast Stina förskräckt, och var nära att tappa kaffebrickan, ban har talt om att jag var hosen, det ser jag på unga herrn. y . Hvad för slag! utropade Nicke förvånad , svar Stina hos honom ?) (Forts.)