Aftonbladet – 17 januari 1870, sida 2

Ull UT IVL IGUUVVIURaLUT UT VEG hatet het igenheten. — Deputation. I G. H. T. läses: Bland töteborgs mosaiska trosbekännare hafva öfiggningar egt rum, huruvida från deras sida ågot steg borde tagas till uttryckande af eras åsigter och önskningar beträffande de ill afgörande vid den imorgon börjande rikslagen hvilande förslagen till förändringar i rundlagen, med hänsyn till svenska medbor: ares af främmande trosbekännelse likställiget i rättigheter och skyldigheter med andra l: tatsborgare. Om man å ena sidan ingalunja önskade vidtaga något steg, som kunde ga karakteren af agitation, så var man å ndra sidan angelägen, det icke något missörstånd skulle ega rum rörande de mosaiska : rosbekännarnes lifliga intresse för den sak, om nu skall bringas till afgörande, ett inresse, hvilket man från ett och annat håll vört betviflas, till följd af den förbidande ållning, nämnde trosbekännare under flera år akttagit. Dessa öfverläggningar hafva ledt ill det beslut, att ett antal aktade män inom söteborgs mosaiska församling erhållit uppIrag att personligen inför tvenne dervarande edamöter af riksdagen, en inom hvardera cammaren, tolka sina trosförvandters önskningar och åsigter i den för dem vigtiga fråvan. På grund af detta uppdrag infunno sig torsdags vid middagstiden de utsedde deputerader grosshandlaren Edv. Magnus, juris and. A. Philipsson, grosshandlarne J. P. Valentin, E: Delbanco, Em. Magnus och L. Benecke samt filos. doktorn Ph. Leman, hos landshöfdingen grefve Ehrensvärd och grosshandlaren J. Lindström, hvarvid ordet å de deputerades vägnar fördes af hr Philipsson. Grefve Ehrensvärd besvarade — säger H. T. — den till honom gjorda framställningen i de förbindligaste ordalag. Han fann sig hedrad af det vänliga, men ansvarsfulla förtroende, som blifvit honom visadt, och hvilket han ville söka motsvara så långt hans förmåga räckte, en förmåga, som han emellertid anhöll, att man icke i allmänhet, och. minst i detta fall, måtte öfverskatta. Hade han någonsin tviflat på behörigheten af de mosaiska trosbekännarnes i vårt land likaberättigande med andre landets medborgare — hvilket dock aldrig varit fallet — så skulle hvarje skymt af ett sådant tvifvel blifvit undanröjdt efter den erfarenhet han gjort, äfven såsom landshöfding, i denna stad, af de medborgerliga dygder, som utmärka den härvarande mosaiska församlingens medlemmar, samt af det intresse och de insigter, hvarmed så många bland dem omfatta stadens allmänna bästa och på ett så uppoffrande sätt deltaga i arbetet för samhällets förkofran. — Grefve E; tackade slutligen för de upplysningar, som blifvit honom meddelade; at hvilka han särskilt med nöje fästat sig vid det formligen afgifna förklarandet, att de nu på riksdagens bord till afgörande hvilande förslagen fullständigt motsvarade de mosaiska trosbekärnarnes önskningar, och hoppades han, att detta icke skulle blifva utan inflytande på frågans lyckliga afgörande. Hr Lindström svarade ungefärligen följande: Ehuru han befarade, att han möjligen ej komme att vara närvarande vid dessa frågors afgörande vid riksdagen, följde han likväl desamma med sina varmaste sympatier, och ville ej tvifla på en god utgång, då en sak vore så rättvis som denna. Den anda, som nu råder inom riksdagen, och särskilt inom dess andra kammare, ställer frågan i ett helt annat läge än hon hade under den gamla representationen, hvartill komme, att tidens anda, i fråga om erkännande af främmande trosbekännares rättigheter, i de senaste åren utvecklat sig till ett -bättre, eller i den riktning, som blifvit af den kristna lärans stiftare tydligt utstakad. Genom den nya kommungalordningen hade mosaiska trosbekännare kommit att alltmer deltaga i kommunernas angelägenheter, likasom ock genom deras rättighet att besitta jord. De personliga bekantskaper, som dermed blifvit gjorda. och den erfarenhet man vunnit äfven på landsbygden af dessa aktade medborgares nit och insigter, innebure nya stöd för anspråker på fullt likaberättigande äfven i statens representation och funktioner. Hr Lindström slutade dermed, att likasom han städse till: förene omfattat religionsfrihetens sak, så villc han äfven nu, då lösningen af denna stora fråga inom vårt land förelåge, medverka a! alla krafter till en lycklig utgång af den sak. som här blifvit framstäld af de aktade medlemmarne utaf Göteborgs mosaiska församling. Skulle han blifva förhindrad att deltaga i frågans afgörande, ville han anmoda någon af sina kolleger inom andra kammaren att utföra det åt honom lemnade uppdraget. — Kommunala rösträtten. På ett af styrelsen för Sundsvalls arbetareförening den 9 dennes utlyst möte, besökt af omkring 250 personer, beslöts att tillstadens riksdagsman, borgmästaren M. Ahlgren, öfversända en önskan derom, att han måtte icke motverka, utan bkäömna fär octärra Bkotälliohot i räctotal