Aftonbladet – 15 januari 1870, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. Bysättningstvånget i England, Enligt parlamentets under förra året fattade beslut skullo med 1870 bysättningen. upphöra. Nyårsmorgonen öppnades också alla dörrar för de i Whitecrossfängelset i London för skuld häktade, nittofyra till antalet. Man skulle tro, att de bysatte togo till benen af alla krafter ut ur den ruskiga byggnaden — nej, de lugnade sig till fram mot attonen de allra flesta, Bland de -.bysatte befann sig en gubbe med hvitt skägg, det var en holländare vid namn Barnacle, som suttit i Whitecross sedan 27 år tillbaka emedan han ej kunnat betala ådömd rättegångskostnad. Barnacles alla vänner hade dött under hans fängelsetid och när han nu lemnade fängelset visste han ej hvart han skulle styra kosan, medellös som han var. — Stamfadrens porträtt. I en krönika i en Parisertidning läses: Det finns i Paris en målare, en talangfull man, som har till specialitet att måla stamfadrens porträtt åt nyadlade herrar. Han förstår ypperligt att åt sina arbeten gifva en så gammaldags färgton, att äfven riktiga kännare bli narrade.. Denna målare är nära deran att bli en rik man på vår tids fåfänga och högfärd. Han fabricerar 10 å 12 stamfäder om dagen, alla beställda och på förhand betalda. En stamfader en pied kostar 500 francs, en dito ä buste 200 francs 0. 8. Vv. Men hur kan artisten producera så mycket och så fort? Det är mycket enkelt. Det finnes bara två slag af stamfäder. Det ena slaget är . domare — sidenrobens nobless, det andra är marskälkarne — värjans nobless, Inga andra sorter tillverkas. Alla möjliga stamfäder äro antingen marskalkar eller domare. Så vill modet ha det. Artisten målar två slags hufvuden — alltid desamma, Ett marskalk-bufvud — fetlagd kropp, buskiga ögonbryn, gnistrande ögon, litet trubbig näsa, tjocka läppar, bred panna och pudrad pe