Aftonbladet – 15 januari 1870, sida 4

AR VIN: SVUIMDJ SIERRA (Insändt.) En engelsk tidskrift: Evangelical Christendom, som utkommer månatligen i London och är vida spridd i den protestantiska verlden, såsom varande den s. k. Evangeliska Alliansens organ, innehåller i Januarihäftet för detta år en uppsats rörande vårt kära fädernesland, som icke kan annat än på det högsta uppröra hvarje uppriktig fosterlandsvän. Uppsatsen, som har till öfverskrift: Förföljelse i Sverigep, lyder så: Allmänt trodde man att opinionen inom det protestantiska Europa hade kommit den svenska regeringen att blygas öfver de hårda, förföljande lagarna mot alla som göra proselyter från statskyrkan, hvilka lagar alltjemt vanhedra det landets kyrkolagstiftning. Men, såsom man kan inhemta af det bref vi här bifoga, fortfar dessa lagar icke blott att vara till, utan de t. o. m. begagnas ännu mot dem som våga hysa meningar atvikande från statskyrkans religion. Denna gång har straffet fallit öfver en baptist; för några få år sedan drabbade det äfven några romerska katoliker; och det bör sägas till protestanternas heder, både här i värt land (England) och i andra länder, att förföljelsen lika mycket fördömdes, och grundsatserna för religiös frihet Jika kraftigt framhöllos i nämnde fråga, som om de lidande personerna hade tillhört vår egen bekännelse. Vi kunna derföre tala med desto mera dristighet, då vi nu fördöma den småaktiga förföljelse som blifvit anställd mot en fattig man, hvars nit för sin religion föranledt honom att handla enligt grundsatsen att man måste mer lyda Gud än menniskor. Vår korrespondent uppmanar till penningsammanskott, för att sätta ifrågavarande offer i stånd att betala de böter som blifvit honom ålagda, och vi önska hjertligen framgång åt hans upprop. Men vi ville gå ännu längre. Kunde icke föreställningar göras af någon bland våra ministrar inför den svenska regeringen, derom att man, genom bibehållande af dessa hårda lagar i kyrkolagstiftningen, och ännu mera, då man tid efter annan sätter dem i verksamhet, bringar skanal öfver vår gemensamma protestantism, och rsvagar kraften af hvarje ansträngning, som vi göra för religiös frihet och af hvarje anklagelse, som vi anföra mot de romersktkatolske? Månne icke denna fråga är vigtig nog, för att uppmana lord Clarendon attanvända sin bemedling och sina bona officia i denna affär ? Det här ofvan åberopade brefvet är dateradt: 6 Portland Place North, Clapton; December 20, 1869, och undertecknadt med namnet: John R. Cheyse. Det innebåller en temligen fullständig berättelse om, huru Westerås konsistorium, möjligen på uppmaning af kyrkoherden i Ahls socken, befordrat till böter A. Ambrosius Erson från Mora. Det heter bland annat i brefvet: Alldenstund man i Sverige med den rena evangeliska läran menar den Augburgiska bekännelsens principer, lärer det vara få engelska kristna med något allvar, som icke skulle kunna åtkommas af denna lag om de nödgades lefva under Carl XV:s regering. Man torde få hoppas att allmänna opinionen i andra länder skall påskynda afskaffandet af denna anstötliga lag m. m. Aro icke dylika yttranden i utländska tidningar om vårt kära fädernesland och vår regering både harmliga och förödmjukande? Nu är visserligen redan den lag afskaffad, som dömde Ambrosins Erson till böter; men ännu qvarstår den lag, som vägrar äktenskap och vigsel åt sådana medlemmar af vår statskyrka, som fått baptistiska skrupler, och af sådana grunder vägras nattvardsgång i statskyrkan, alldenstund de icke blifvit konfirmerade. Hvad skall man säga i England, om det der snart spörjes, att en skånsk vice pastor som af barmhertighet vigt ett par dylika, mycket fattiga personer från Westerås stift, hvilka rest land och rike omkring, jagade af sitt samvete, och dem ingen annan prest ville sammanviga, blifvit på angifvelse af samma Westerås domkapitel, dömd af Lunds domkapitel till tre månaders suspension från prestembetet; att denna dom af skånska hofrätten blifvit stadfästad, samt att den anklagade omsider vädjat till konungen, der frågan nu hvilar? KINNA Set