Aftonbladet – 15 januari 1870, sida 2

Officiella bladet meddelade i går underrättelse om det statsrådet Thulstrup beviljade afsked från statsrådsembetet och. chefskapet för sjöförsvarsdepartementet samt den nyligen till chef för fortifikatiopen befordrade generalmajoren B. A. Leijonhufvuds utnämning till hans efterträdare. Både afskedstagandet och utnämningen hafva sedan någon tid varit med visshet motsedda. Statsrådet Thulstrup har blott en kort tid förvaltat sjöförsvarsdepartementet och derunder icke, såvidt vi veta, vidtagit några märkligare åtgärder, utan inskränkt sig att fortfarande tillämpa den af företrädaren genomförda organisationsplan. Han räknar dock en vida längre verksamhet såsom ledamot af rådkammaren utan portfölj, dertill han utnämndes 1861. I båda dessa uppdrag, likasom i dem som förut varit honom anförtrodda, har han förvärfvat anseende för nitiskt arbete och stor samvetsgrannhet. Vi tro icke att han gjort anspråk på statsmannaegenskaper eller sträfvat att spela någon roll såsom statsman, men det länder honom till ära att hafva tillhört den minister, hvars fasta hållning så väsentligen bidrog till representationsreformens genomförande. Att frih. Leijonhufvud var en motståndare till nämnde reform, men det oaktadt nu iaträder i den ministör, som genom densamma förnämligast erhållit sin politiska karakter, är ett nytt bevis till många föregående på frånvaron af all från reformstriderna qvarlefvande partiförbittring. Frih. Leijonhufvud har gjort en mycket hastig karrier. från de lägre graderna inom den kår han tillhört. och detta, sammanlagdt med hans befordrar till chefskapet för ett regeringsdepartement, hvars detaljer torde vara honom temligen främmande, ehuru han lär gjort sin första militära uppfostran såsom sjökadett, läta förmoda att fån är i besittning af utmärkts gåfvor. Vi tro emellertid icke att han hunnit gifva några mera framstående prof derpå under den korta tid han varit chef för fortifikationen, men han får nu ett ännu vidsträcktare fält för sin verksamhet, och hans gåfvor, om de finnas, skola tvifvelsutan ickt dröja att göra sig bemärkta. Från sin tidigar bana såsom riddarhusledamot har han fördelen af vana vid parlamentariska förhandlingar, en numera icke ovigtig egenskap hos er departementschef. Det torde för öfrigt, utar fara för misstag, kunna antagas, att det äl enom sinverksamhet på riddarhuset, del an åtnjöt ett icke så obetydligt anseende hos det herrskande partiet, som frih. Leijonhufvud gjort sig hufvudsakligen bemärkt och vunnit sin hastiga befordran.