ansvar för deras försök till utspridande af villfarande lära, intet annat på domkapitlet ankomma, än att, då ofvan högst berörde kgl. förordning af den 16 sistlidne November på grund af den ordning, hvari den tillkommit, såsom icke vid stiftandet behandlad såsom kyrkolag, måste som civillag anses, och för det fall K. M:ts befallningshafvande antingen till följd af denna författning eller på grund af andra till ärendet hörande föreskrif;er kunde pröfva någon åtgärd i anledning deraf länsstyrelsen åligga, öfverlemna målet i denna del till K. M:ts vederbörande befallningshafvande, för hvilket ändamål en bestyrkt afskrift af det inkomna memorialet skulle med följande skrifvelse dit öfversändas. Hvad vidare angick vederbörandes åliggande att vaka deröfver, att spridandet af vilseförande läror måtte, såvidt möjligt, förekommas samt kyrklig tvedrägt och söndring förhindras, med hvad mera till religionens och sedernas vård i nu förevarande fall hörde, skulle pastorsembetet i Skoklosters församling erinras att ställa sig derom gällande författningar till efterlefnad och derjemte förständigas att inom ett år härefter till domkapitlet inkomma med berättelse om förhållandet. Slutligen och med anledning af hvad genom ofvanberörda memorial blifvit förmäldt rörande skräddaren Larsson, som uppgifvits vara boende inom Upsala stad, ville herr doktorn och domprosten söka göra sig underrättad om förhållandet, jemväl hvad angick den person, vid namn Eriksson, som uppgifvits hafva åtföljt och biträdt Larsson vid dennes upp trädande inom Skoklosters församling, och jemte de pastorala åtgärder, som kunde å domprostens sida häraf föranledas, ombesörja den anmälan härstädes, som omständigheterna kunde påkalla. ; emm nee