Aftonbladet – 15 januari 1870, sida 2

— Om mormonismens spridning inom Skoklosters församling i erkestiftet meddelar Upsala-Posten följande till domkapitlet invifna skrifvelse från pastor i ofvannämnda församling Till högvördiga domkapitlet i Upsala! Härmed får jag i ödmjukhet anmäla, att mormonismens villfarelser beklagligen funnit insteg i denna församling, i det följande personer, enligt egen bekännelse, genom undergånget dop till nämnda villolära formligen öfvergått nemligen: pigan Joh. Emilia Segerström i Sjusta, f. ?7,2 1836, skomakaresonen Carl Er. Eriksson i Kaddala, f. !, 1849, statdrängen Jan Er. Eklund i Bagarbo, f. ,, 1826, dess bustra Greta Stina Jansdotter, f. 5, 1821, pigan Eva Christ. Ersdotter dersammastädes, f. ?7,, 1845, bonden Jan Erssons i Berga trenne döttrar Carolina f. , 1845, Johanna. f. , 1848 och Charlotta, f. !5; 1851. Med dessas öfvergång har så tillgått att den förstnämnda, hvilken gjort sig känd för att ega försvarliga insigter i kristendomen, men ock för ett ostadigt och vacklande sinne, utan allvar och uppriktighet, i Upsala formerat bekantskap med der varande mormoner, hvilkas lära, enligt hennes egen förklaring, bäst tillfredsställt hennes andliga behof, och till hvillken lära hon derföre öfvergått. Detta skedde förliden sommar. Så snart ryktet om hennes öfvergång nått mina öron, tillkallade jag henne och sökte, genom framhållande af mormonlärans uppenbara förnekande af den Hel. Skrift, föra henne tillrätta, men förgäfves. Ehuru oförmögen att vederlägga sanningen af mina ord, fingo de dock intet gälla, utan menade hon, att, om jag talte vid hennes nya lärare, skulle jag af dessa blifva vederlagd. Öch istället för att af min undervisning både då och senare låta sig bringas ens till något betänkande, har hon tvärt emot mina allvarliga förmaningar, haft all möda ospard att värfva anhängare, deruti hon troget biståtts af hitkallade kringstrykande s. k. profeter från Upsala. Frukten af dessa gemensamma ansträngningar har varit de sju andra ofvannämnda, hvilkas öfyergång försiggått under hösten. Och då äfven dessa visat sig lika enträgna och oböjliga i villfarelsens vidhållande, återstår tyvärr för mig intet annat att göra, än att inberätta förhållandet till h. domkapitlet. Vidare får jag ock omförmäla, att, efter erhållen underrättelse, det söndagsaftonen den 14 sistNovember samling skulle hållas hos bonden Jan Ersson i Berga af tvenne från Upsala anlända profeter, jag dervid infann mig i sällskap med mina söners informator, studeranden E. Holmberg af Norrlands nation. Föredraget, vid hvilket jag var en af talaren osedd åhörare, var äkta mormonskt och handlade rätt fram om månggifte, barndopets OCH prestembetets ogiltighet m. fl. mot bibeln stridande lärosatser. Ordet fördes dervid af en skräddare Larsson, som är uppgifven vara boende å Dragarbrunnsgatan JM 11. Efter föredragets slut framträdde jag och min följeslagare och blottade för folket de uppenbara och skändliga lögner, som till deras antagande blifvit framstälda. Naturligtvis skedde detta icke utan motsägelse från predikantens sida, med hvilken då den andra profeten, vid namn Eriksson gjorde gemensam sak och uttalade samma villosatser med anspråk på trovärdighet, båda betygande att de af Gud och helige män hade sitt prestembete,, Med tillkännagifvande af att sålunda full bevisning förefinnes emot nämnda personer att hafva utspridt mot den rena evangeliska läran stridande villoläror, ithy att utom mig och Holmberg flera andra, deribland en af församlingens kyrkovärdar, kunna i saken vitna, får jag i ödmjukhet hemställa, om domkapitlet icke funne skäligt att förordna åtals anställande mot dessa tvifvelsutan medvetna bedragare, som på sådant groft och skamligt sätt förvilla de anfaldiga och godtrogna. , Om nämnde Erikssons yrke och hemvist har jag ej lyckats få reda på; men torde underrättelse derom genom kamraten Larsson kunna erhållas. Skokloster den 6 Dec. 1869. A C. J. Östman. P. L. Hvad domkapitlet med anledning af denna skrifvelse ansett sig kunna göra, finner män af följande dess protekoll för den 15 December, så lydande: Hvad sålunda blifvit anmäldt tog domkapitlet i öfvervägande tillika med den domkapitlet i dag tillhandakomna författning, hvarigenom K. M:t, under den 16 sistlidne November, uppå riksdagens derdåniga förslag, funnit godt att, med uppfvande af kungl. förordningen angående ändring i gällande bestämmelser, om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära, af den 23 Oktober 1860, i nåder förordna angående ansvar för den, som söker förmå annan till affall från den evangeliska lutherska läran; och fain domkapitlet, beträfiande de tre af pastorsembetet i Skokloster uppgifne personernas ställande till Och derför är du bättre än många andra, fast du har allt din bockfot du också! — Figge blef alltid mycket uppriktig när han fick några glas punsch i sig. —Men det är detsamma, en hederspascha är du i alla fall. Nå, men säg mig... min bockfot som du var så god och kallade det, — hvad skulle det vara? Jo det är lätt sagdt: du är litet fåfäng och narraktig i fråga om fruntimmer! Ja, men du har ju sjelf sagt... Åhja; men ser du; in punis veritas, bror Nicke! Jag pratar jag också, som andra, en