Aftonbladet – 15 januari 1870, sida 2

Så rör det väl inte dig, hoppas jag? Nej, gudbevars, jag gör inga anspråk, hvar ken på ditt hjerta eller din person, det kar du vara lugn för. Di der ä då så unkna, så! förklarade Priffen, i det de satte sig i vagnen. Kör kusk stora promenaden... Tack skall du ha, för det der talet, bro Figge,, sade Nicke sedan de blifvit ensamma ået var det bästa jag hört dig säga på länge,n Fägnar mig, bror Nicke. fer du, den del glopen Fredrik förargar mig. Jag är en lättsinnig best, det vet jag nog, men det har jag värst af sjelf... och det är nu ett kapite som inte hör hit för resten. Men när jag ser honom så tackar jag min lilla Gud ati jag inte kan gifta mig, och att jag troligtvis aldri kommer att kunna det. Hvarför det då? Inte så mycket för min blifyande hnstrus skull, för visst har jag lefvat som en galning men nog tror jag att jag skulle ha så mycket heder och bjerta qvar i mig, att jag ännu kunde bli en passahel äkta man åt en qvinna som inte fordrade allt för mycket. en om jag finge döttrar, så skulle jag bestämdt mycet förr strypa dem som nyfödda än som uppväxta kåsta dem i armårne på sådana der glopar, som förstöra dem bådå till kropp och själ. Skål, Nicke, gift dig inte, det råder jag dig till! Eller om du gör det så skaffa dig bara Pojkar, och klå dem dugtigt så att det blir folk af dem. Nej, tack du, svarade Nicke skrattande, shvad jag dager till, men inte till er Ja, jag menade inte att dn skall klå dem i kroppslig måtto... utan i andlig, Hade jag haft ett hem som varit ett hem, så hade Ja varit bättre jag också. Du har haft ett sådant der he srligt gammaldags hem, du —