Aftonbladet – 14 januari 1870, sida 3

, andra partiet i sitt beskydd. Poliskonstap larne, ungefär 100 till antalet, blefvo svår misshandlade. Det telegram, som inberätta detta, nämner ingenting om utgången a detta handgemäng, utan tillägger blott, at uppståndelsen i staden är förfärlig. Om kyrkomötets i Rom femte allmänn: session vet Pall Mall Gazettes korrespondeni att berätta följade: Diskussionen, som hade till föremål förkastelsedomarna öfver ratio. nalismen, erhöll sin förnämsta betydelse genom ett tal af biskop Strossmayer. I lå gande ord anklagade han jesuiterne och uttalade förkastelsedomen öfver så väl deras system som deras lärosatser. Betänken, mina ärevördige bröder, sade han bland an: nat, den ställning, hvari desse män stå till er. Det är de, som besluta och bestämma om kyrkomötets alla anordningar. Betänken, att de satser, som I stån i begrepp att omgifva med kyrkolärans högsta auktoritet, föreslagits, utarbetats, affattats och nedskrifvits af desse män,. Detta yttrande föranlät kardinal Capatto att stiga upp och förklara biskopens ord oPassande; men talaren lät ej så lätt bringa sig ur fattningen. Med undergifven min, men fast ton genmälde han, att hans ord voro inspirerade af nit att tjena Gud och voro riktade mot dem, som äro skulden till all olycka i kyrkan. Han fortsatte derefter sitt anfall mot jesuiternas lärosatser. Allas ögon voro riktade på jesuiternas ordensgeneral, men denne satt fullkomligt orörlig, och såsom vanligt lekte ett små. löje på hans läppar. Biskopen af Grenobel talade derefter och fortsatte angreppet mot jesuiterna, om också i mildare uttryck. Vi nämnde för ett par dagar sedan, att italienska regeringen sett sig föranlåten att förstärka trupperna på flera trakter i konungariket, der man befarar oroligheter vid uppbörden af mäldskatten. En mängd qvarnegare i Romagnan och i de fordna hertigdömena och Parma ha beslutit att från 1870 års början inställa sitt arbete. Trots debetydliga förstärkningarne är tillståndet i nämda trakter ganska hotande. Underprefektens försök att uppgöra öfverenskommelser med qvarnegarne ha för det mesta misslyckats, andtbefolkningen visar öfverallt symptomer ill stor förbittring, och man befarar en förnyelse af sistlidet års blodiga händelser. Finansministern har derför funnit sig nödsasad att meddela tillåtelse åt qvarnegarne att ortsätta malningen, äfven om de icke erlagt ina resterande afgifter, med regeringen förehällen rättighet naturligtvis att utkräfva le förfallna skatterna för år 1869.