Aftonbladet – 14 januari 1870, sida 2

NICKEJ HULTS FLAMMOR.) BERÄTTELSE . lr FRANS! HEDBERG. Nej, nu ska unga herrn ha det i sig, om det också -ska kosta mig. aldrig det! Vet hav hvad di gaf dom te äta? Hvasa? Jo— basch då! det riktigt går en rysning genom Därg och ben på mig — hästkött! Kan unga herrn tänka sig: rena, rama hästköttett och di fattiga menniskorna åt så att flottet ranii om tänderna, utan att veta hvad det var di fick i sig!b aJa, det var ju en faslig olycka! utbrast Nicke, skrattande mot sin vilja. Kantänke, köttet af det ädlaste och renligaste djur som vi hän sHasch! tala inte omet! för det ä så att det kan gå in i hjerteroten på en syndare! Och det var väl det som var värre än det! För när di väl hade ätit och skulle stiga opp ifrån bordet, så slår Starken till ett det allra farligaste flatskratt, och fråga om de visste hvad de hade ätit, och när de då svarte att de bade ätit oxkött som andra kristna menniskor, så säger han dom: nej ni, hästkött var dev! Och unga herrn kantänka sig en sån appståndelse! Tre stycken grefvar dåna på Näcken, och en grosshandlare fick di köra te lazarettet, och kokfrun blef så till sig när hönv fick vetat, så hon fick fulslag i högra hand, och gick ett halft år och kunde inte ta i så mycket som en kopp kaffe en gång! Och en tocken karl vill unga herrn ta te värfarl Herre q himmelens Gud! tänk ett ) Se Av Bs nm 1-—8.