Aftonbladet – 14 januari 1870, sida 2

Stockholms-Postea har börjat meddela en kritik af kammarrättens utlåtande i fattigvårdsfrågan och sjelf beledsagat denna kritik med en ampel rekommendation för skärpa och fyndighet. Då insändaren blott meddelat den första af sina artiklar i ämnet, är det för tidigt att ännu till diskussion upptaga hans satser, men redan nu synes man kunna uttala det omdöme, att det endast är genom att utur kammarrättens yttrande söka draga konseqvenser, till hvilka de i sjelfva verket icke leda, som artikelförfattaren kan finna fog att mot de deri uttalade åsigterna rikta den beskyllning, som innefattas redan i den öfver hans artikelserie använda rubriken Officiel kommunism. Huru stort skäl man har att vara tacksam mot kammarrätten för det denna myndighet genom sitt ifrågavarande utlåtande ädagalagt, att man var på väg att i denna vigtiga angelägenhet göra sig saker till en betänklig öfverdrift, derom vittnar för öfrigt Stockholms-Postens eget yttrande, då tidningen nu medgifver, att riksdagen behandlat ärendet alltför lättvindigt och lösligt, och framhåller nödvändigheten af mogen pröfning iunan man sätter sig ned att lagstifta rörande en stor angelägenhet, som, denna. Måhända har dock kammarättens utlåtande icke varit utan allt inflytande på den uppfattning af frågans betydelse, som uttrycker sig i följande yttrande i StockholmsPosten, som varnar. för hvarje förhastande vid ärendets bebandling. Ehuru vi tro — säger tidningen — att riksda-. gens beslut pekar rätt, vilja vi dermed ingalunda ikläda oss ansvaret för att tillstyrka dess upphöjande till lag utan vidare. Frågan om fattigvården är ett af de svåraste problem, som den moderna staten här att lösa, och man springer ej på det utan all förberedelse. Detta är likväl hvad riksdagen gjorde. I båda kamrarne behandlades motionerna ur ingen högre synpunkt än den af en protest mot den nu gällande lagstiftningen. Första kammarens tillfälliga utskott utgick. helt lös-. ligt från den förutsättningen, att på många orter arbetsamhet och sparsamhet, särdeles i de lägre klasserna, börjat allt mer och mer vika för ett sysslolöst och kringstrykande lefnadssätt, hvarför utskottet fann tiden vara inne att begrunda orsakerna härtill, och att om möjligt söka bot för det onda medan tid är, Andra kammarens likaledes tillfälliga utskott, som afvaktade första kammarens utskottsbetänkande, tyckte sig likväl kunna komma ut med en sielfständig motivering, och afskref för detta ändamål en eller ett par sidor af den nyliberala klubbens program, om det förmenta föraktet för kroppsligt arbete, den kommunala, röstskalans förlamande tyngd på sjelfkänslan, och: en. mängd dylika barnsligheter. Intetdera utskottet, lika litet som den först tillsatta komitn, har betraktat frågan såsom något annat än en fråga om lindring i fattigtaxeringen. När statsmakterna företaga sig ett sådant årbete, skulle man vänta gig något försök till en utredniog af rättsgrunden, en historik öfver lagstiftningen i fäderneslandet, och en någorlunda fullständig redogörelse för lagbestämmelserna rörande samma angelägenhet i andra civiliserade länder.