Aftonbladet – 14 januari 1870, sida 2

skilda våning stängdes igen mycket försigtigt när Stina kom; men något vigtigt måtte det ha varit; ty när Stina efter goda två timmar återigen drog schalen öfver hufvudet för att skutta af hemåt, så sade hon med det mest triumferande löje, när hon stod och höll i dörrlåset: Tack lilla, goda, snälla fru Karlson för underrättelsen! Det ska min själ inte dröja längre än tills i morgon bitti, förrän jag tar och skuttar opp och lagar att jag får tala med honom! Det var ju 29 Storgatan ? Ja det var det, kära Stina! Men gå inte för tidigt, för jag skall säga att tockna der unga herrar brukar sofva länge, och kommer en mycket tidigt så vet en inte hvad en kan få se för slag, eller hvad för möten en kan göra. Ja, då väntar jag tills unga herrn gått opp i verket för klockan mellan tio och elfva ska han väl ändå vara oppe och i ordning. Och fru Karlson tror att det är riktigt säkert, det der andra? Lita på det, kära Stina! Johanna som städar åten ha sprungit med bref och biljetter och tocke der, så hon vet nog reda på saken ... och den flickan är då sjelfva ärbarheten, så hon springer inte med något sqvaller, det kan Stina lita pålae Adjö då, lilla goda fru Karlson! Tack så mycket för hjelpen! Om fru: Karlson ville komma i eftermiddag på en kopp godt kaffe, TR Tackar ödmjukast, kära Stina! Det var u klockan fyra? . Ja, om det vore tillfälle, så...n Jag ska se till att jag kan springa opp under aftonsången ... jag skulk visserligen pp åt Kungsbacken, men det kan då vara ill nästa söndag! Adjö, adjöl SAdjö; lilla rara fru Karlson !