Aftonbladet – 13 januari 1870, sida 3

giens eller Baierns hela statsskuld. Redan i hade den halsbrytande energi, hvarmed den j: magnifike prefekten sökte intrassla statskassan i svårigheter, väckt hushållsaktiga statsmäns uppmärksamhet, och det hade blifvit bestämdt, att Hötel de Villes räkenskaper skulle granskas af lagstiftande kåren. Pål senaste tiden tycktes äfven samma svarta! molnfläckar, som förmörkade den kejserliga i horisonten, äfven kasta sin dystra skugga öfver Paris, Det var slut på ofelbarbeten vid Seine, hvilka utsigter hon ännu måtte ha vid Tibern. Orsaken må nu ha varit hvilken som helst, men ingenting tycktes längre vilja! gå baron Haussmann i hander. De lefvande knotade blott öfver bamrandet och slamrandet af hans hackor och murslefvar, men de döda voro fullkomiigt ohandterliga, och prefektens inkräktande framfart, för hvilken : hvarken kyrkor eller sjukhus varit heliga,l. mötte ett oötvervinnerligt motstånd vid portarne till förstädernas kyrkogårdar. Prakti-l. ska filosofer, som Michel Chevalier, protesterade halthögt mot att Paris gjordes till ett! hemvist uteslutande för lättingar och dagdrifvare; de yrkade på att kupan skulle ha rum för bien lika väl som för drönarne, och, de vågade till och med påstå, att hr Haussmans murbruksdam vore skadligare för ögo-; nen än den gamla välbekanta rännstens-l; l stanken i citå någonsin varit för näsan. Hr Haussmann var med ett ord en af dessa . kejserliga institutioner, som voro stadda på full reträtt. Det kunde vara fråga om prefekten skulle falla med eller utan kejsardömet, men det var ingen möjlighet för honom att öfverlefva det kejserliga systemet. Napoleon III, tvungen att välja mellan en Ollivier och en Haussmann, var klok nog att afskeda den senare. Och likväl hade han i sin prefekt icke blott kejsardömets äldste och tillgifnaste vän, utan äfven den trognaste tolken och verkställaren, sjelfva inkarnationen af den ursprungliga kejserliga politiken. Louis Napoleon kom på tronen med två eller tre ledande idger. En af dem var att Paris är Frankrike, en annan att regeringen bör vara ett slags försyn, berättigad att taga från folket hvad hon anser lämpligt att gifva folket. Hans första instinkt var att försäkra s:g om Paris genom att spränga öppningar för dagsljuset midt igenom det, den andra att göra sig I: parisarne behaglig genom att göra dem belåtna med sig sjelfva, den tredje att göra den stora staden till en fristad, der folkets rättigheter till arbete skulle bli praktiskt erkänd. I detta trefaldiga företag var honom trollkarlen Hanssmansn trollstaf en oförlikne: lig bundsförvandt. Boulevarder, breda, rät-: liniga gator, stora öppna platser, monumentala kaserner, förvandlade staden till ett strategiskt paradfält, som hvilket ögonblick som helst äfven kunde tjenstgöra som slag-li fält. Det fanns tillräckligt mycket både att rifva ned och att bygga upp för att tillfreds-: ställa både de destruktiva och konstruktiva : benägenheterna hos personer, som ejjest skulle ? bygt barrikader, och för fjärilsvärmen af Paris! verlden anlades präktiga trädgårdar och par: ker, springvatten, konst-, konsert-, och bal-l: salar, der de kunde sola sig och göra sin: fåfänga och sin Jyx till solsken för den stora massan, som dvaldes i skuggan. : ( Det är öfverflödigt att säga, att sådana : syften ej kunde vinnas utan kännbara upp-. offringar. De ofantliga skuldebördor staden : och hela landet måste underkasta sig för att göra Paris till hutvudstaden för veridens nöjen representera på långt när ej de kost-l: nader som förverkligandet af baron Haussmanns magnifika ider medförde. Minskningen at provinsernas och isynnerhet landdistriktens befolkning, som i skaror strömmade till Paris, hytornas och lefnadskostnadernas ofantliga stegrande i hufvadstaden, samt missriktningen af landets produktiva krafter! på ornamentala ändamål äro längt svårarel olyckor än balansen af många millioner i stadens eller statens budget. Sådana olyckor kännas ej blott i det närvarande ögonblicket; . de skola utan tvifvel lemna allvarsamma spår efter sig långt in i framtiden, ty det ärl ej lika lätt att upplösa armen af murararbe-: tare i Paris som det var att göra sig atl: med dess öfverbetälhafvare, ej heller är det! lätt att skicka tillbaka till deras åkerfält, väfstolar eller smedjor de arbetare, som afi artificiella lagar för tillgång och efterfrågan blifvit lockade till Paris, eller att hämma den : invandriogsström från landet till hufvudstaden, som man i så många år och med så många onaturliga och konstlade medel gjort sitt bästa att ditleda. ; Denna mördande kritik hindrar dock ej! den stora citytidningen att i den senare delen af artikeln med vanlig cynism hålla ett! loftal öfver det kejserliga systemet och denl. kejserlige. prefekten, såsom i det hela tagetl de bästå Frankrike under dåvarande förhållanden kunde begära. Hr Haussmann står dock ej vid sin af-l: gång på bara marken. Han uppbär som senator ett årligt arvode af 30,000 fr. och drar. sig tillbaka med en betydlig enskilt förmögenhet. I allmänhet ha kejsardömets tjenare i detta afseende ej haft skäl att beklaga sig. Ett exempel bland många är marskalk Vaillant. Han uppbär som grand marechal i palatset 50,000 francs, som marskalk at Frankrike 40,000, som senator 30,000 och som storkors af hederslegionen 3000 fr. årligen. Och ändå voro hans inkomster nyss nära dubbelt så stora, innan man tog ifrån honom de 100,000 francs han uppbar som minister för det kejserliga huset och gaf dem emte portföljen för de sköna könsterna, som hittills sorterterat under den gamle marskalken, åt Maurice Richard. När han en gång nedlägger sina sinekurer, kan han dessutom göra räkning på 100,000 fr. som ledamot af conseil prive. Enligt en beräkning af Siccle har Frankrike under loppet af 25 år konsumerat öfver 200: ministrar. Från Madrid skrifves att Serrano har för afsigt att nedlägga sin befattning som regent, I flera städer, såsom Alicante, Valencia, Alcoy och Huesca, ha oroligheter egt rum vid de nya valen. Betydande truppmassor ha på den senaste tiden blifvit sammandragna till Madrid. Man fruktar ännu