Aftonbladet – 13 januari 1870, sida 2

sen jag hade bäddat, och talte ett par ord med fru Karlson i mjölkmagasinet i hörnet, och hon kände till det der fina herrskapet derborta på Badstugatan, och det var mig just ett gentilt herrskap, ska jag säga unga herrn! För si, fru Karlson har en brorsdotter som tjenar bos en mamsell, som är syster till en kokfru som brukar vara hos herrskapet Starks när det ä stora middagar — och hon har sagt — fy för tjufven! jag vill inte säga hvad hon har sagt, det säger jag rakt ifrån ! Och Stina spottade tre gånger och slog ihop händerna, och sedan det var gjordt, satte hon på nytt armarne i sidorna. Nå så tig då, kära Stinal!... tror hon jag bryr mig om kärngprat från mjölkmagasinerna ? svarade Nicke med stoiskt lugn, i det han tog på sig bonjouren. Kärngprat från mjölkmagasinerna? upprepade Stina, innerligt genomförargad, åh, Gudbevars!... det ska jag säga unga herr, att hvad fru Karlson säger, det är inte något kärngprat, för den menniskan är ärlig som ett nyfödt barn, och har varit med i verlden och vet hvad det vill säga att bära sig åt som hederligt folk; för mannen var vaktmästare i krigskollegiet och hade uppassningen på slottet och alla andra gentila tillställningar i hela stan, och fru Karlson har sjelf varit kokerska i bättre hus och vet hvad det vill säga — — Att springa med sqvaller, ja! tillfogade Nicke, som nu höll på att bli riktigt ond på sin gamla trotjenarinna. Jaså, det skall kallas att springa med sqvaller det, när man vill upplysa en hederlig karl, om att det irte är så rasande bevändt med det som han tycker är så förfaseligt rart! Jaså, det kallas för att springa med stvaller! Nå då tiger jag och jäg ska