Aftonbladet – 13 januari 1870, sida 2

Se, det blir en fanders affär!... tänkte Nicke genast, skall man gifta sig, så måste man ovilkorligen ha sig en större våning eller åtminstone låta reparera den här... Och jag som är så rädd för reparationer!... Men det kan väl icke hjelpas, det. Men om jag i stället skulle sjelf ta våningen en trappa upp? Det vore gentilare! Ge mig se! Det är sex rum och kök, om man slår ihop våningarne; jag kunde erbiuda kaptenskan att ta den här i stället, så fick hon billigare hyra, och då hade hon kanske lättare att betala, och hvad mamsell Spak beträffar, så kan hon då gerna flytta... Hon har ju slägtingar i Södertelje, så henne är det ingen fara med. Hon betalar dessutom sin hyra hon, så henne kan man säga upp när som helst. Nu kom Stina in med stöflorna. Tror Stina att kaptenskan skulle vilja ta den här våningen i stället, om det skulle bli fråga omet? sporde Nicke, i det han drog på sig stöflorna. Åhjo, får hon den för samma pris som den andra, svarade Stina med en försmädlig knyck på nacken, så tänker jag nog att bon tar den.... Men hvad är nu för galenskaper på bonom då? Duger inte den här våningen längre, den som ålderman lefde och dog i?... Det är då rakt ingen skam till?... Men vänta mig, uvga herrn, högmod går för fall, det kan han glä sig åt! År Stina alldeles rosenrasande? Jag frågar ,bara om Stina tror att — — Ah, den frågan lurar han iate mig med, det kommer aldrig i fråga! Jasål — och Stina ställde sig med armarne i sidorna midt framför honom — så det ska verkligen bli en ung frusnärta i huset? Och det ska bli slagtarmamselln? Men det ska jag säga hoavm, att jag tog och sprang ner i går Mse,