Aftonbladet – 12 januari 1870, sida 2

sätt fått taga qvinnans försvar; han hade blifvit applåderad af. två de vackraste små händer i hela hufvudstaden; vidare:hade han blifvit sårad af samma små väckra händer, han hade fått gjuta sitt blod för. sina sköna, lik en sannskyldig medeltidens riddare, och till slut hade samma skönas hemliga älskare tagit honom till sin förtrogne! Det var minsann mer. än nog för att fylla Hjernan på en större tänkare än Nicke Hult, isynnerhet sedan magen förut blifvit fylld mede storståtlig supe. p Det bör derför icke kunna förundra någon att Nicke den återstående delen af natten oupphörligt drömde att han stod på hufväet. VIL Nå, nu kan jag väl tänka mig. att unga herrn hade det riktigt storståtligt roligt i går afton! sade gamla Stina, då hon på morgonen kom in med kaffet! Får man lof att gratulera te förlofningen? k Hvad pratar Stina för galenskaper ?frågade Nicke. gäspande, i det han sträck te sig i sängen; hvad är klockan på. morgunqfisten ? ; Kors! klockan är gjord för skräddare och skomare, och inte för tockna der körlekspiltar! snäste Stina, dessutom är det ju söndag i dag, och unga. lerrn skall väl ilte opp i verket på helgdan hellert . Nej, men jag kan väl hå annat att göral 1 Jaså, det skall anhända bära af På kyrkparad? frågade Stina försmädligt. Gudbevars väl, nu får väl vår Herre ent släng med af slefven också för den der rara mamsellens skull! Hon springer väl efter päastorsadjunkten, hon som di andra frurtimmerna i stan, kun jag tänkas (Forts)