Aftonbladet – 12 januari 1870, sida 2

rem han letat efter något. Är det länge sedan du trott dig märka något sädant? Nej, det är bara på den allrasista tiden. På en åtta eller fjorton dagar, så der.. Åtta dagar? tänkte Nicke triumferande, det är jag! det är bestämdt jag! Och den genombeskedliga Nicke började nu få ana en glädje, för egen räkning, och ett medlidande med den olycklige gradpasseraren, hvilka båda känslor kämpade om väldet i hans själ, medan de gingo Jacobsbergsgatan framåt till Ladugårdslandet. Och just derför att han var så genombeskedlig, fick medlidandet öfvervigten, och derför följde han sin nya vän ända till hans port, fastän med fara för sig sjelf att på återvägen blifva rånad eller mördad. Tack för i qväll!s sade slutligen Edvard i det han skakade Nickes hand, nu vet du mer om mig och mina förhållanden, än någon annan menniska i verlden. Men jag vet inte hur det kommer till. Jag har för dig ett så obegränsadt förtroende, att jag skulle kunna tala om för dig hvad som helst. -Och du yppar det ju inte för någon? Nej, det kan du lita på! svarade Nicke trohjertadt, i det han skakade handen tillbaka. Och om det skulle behöfvas, så ville du kanske hjelpa mig i min lilla bjerteaffär? Gubben är alldeles förtjust i dig, och du skulle bestämdt kunna vara mig mycket nyttig, om du bara ville. Ja ja! Vi få väl se! Vi få väl seb svarade Nicke. Men kors för tusan, nu slår klockan ta! God natt, god natt!. glöm inte bort mig när du går förbils Och derpå skildes de åt. Nicke skyndade med på en gång stolta och brådskande steg till sitt hem, Hvad hade han icke i afton upplefvat? Han hade på ett ädelt och modigt