Aftonbladet – 12 januari 1870, sida 2

dörr slås igen, och sen har gubben varit alldeles förbytt. Han hade bestämdt både hört och sett 0ss. Jo jo, det kan väl hända; och som du ännu inte på åtskilliga år kan få något att gifta dig på, så tycker jag att inte gubben har så orätt!, menade Nicke, fortfarande mycket försigtigt. För en rask karl står hela verlden öppen! svarade Edvard, och Nicke såg vid skenet af en gaslykta att hans vackra ansigte lyste af eldig entusiasm, och tackade sin Gud att det var bara han och inte Clara som såg detta. För att vinna Clara skulle jag vara färdig att göra hvad som helst, utom något som inte vore hederligt. Och vet du hvad jag tänkt på? Jo, så fort jag passerat mina grader och fått min underlöjtnantsfullmakt, så begär jag permission och reser till Algeriet och tar tjenst i franska armen! Men om du blir ihjälskjuten då, ropade Nicke förskräckt, då kan du ju icke få Clara? — Den hederlige Nicke tänkte icke i det ögonblicket på att det hade varit ginaste sättet att bli af med en riväl. Inte behöfver man bli ibjälskjuten för att man går ut i krig! Tvärtom, höll jag på att säga. — Men ser du, det är inte egentligen det der som oroar mig, ty gubben får naturligtvis sluta med att ge med sig, det är det vanliga — — nej, nu är det i fråga om Clara sjelf som jag har fått mina dubier. Tror du kanske att hon har fästat sig vid någon annan? frågade Nicke nästan andlös. Nej, inte precis, men att något inte är riktigt, det är säkert! Hon har blifvit så underlig på sista tiden. Tycker du det? sade Nicke och tittade mytket förnumstigt ned på gatan, söm Um