— Engelsk konkurslagstiftning. Sista dagen af det förflutna året blef konkursdomstolen i London nästan stormad, emedan vederbörande bankruttörer ville redan år 1869 stå upptecknade i den officiella tidningen Gazette, d. v. s. ännu åtnjuta förmånerna af den gamla konkurslagstiftningen. Ty från och med den 1 dennes gälla betydligt strängare lagbud, och det skall isynnerhet för den oredlige affärsmannen icke längre bli så lätt att undandraga sig ett svårt straff. Väl har man nu beröfvat fordringsegaren såsom sådan rättigheten att låta kasta gäldenären i fängelse, men i stället är bedräglig konkurs underkastad en skärpt strafflag. Vidare skall den vårdslösa könkörsen få vidkännas er svårare näpst, ty minimum af dividend har blif-vit bestämd till 50 proc. Till dess afbetal-ningarne uppnått denna höjd, fortfar konkursen och gäldenären är ansvarig med hvad han derefter ärfver och förvärfver. Härmed är det slut med ackordet med fordringsegarne, hvilket hittills ofta åstadkommits på allehanda omvägar och genom förespeglingar af många slag. JEtt ackord erhåller först giltighet, då det blifvit antaget på två allmänna sammankomster med fordringsegarne, hvaremot förut endast ett skriftligt samtycke af fordringsegare, representerande en pluralitet af tre fjerdedelar af skulderna, gjorde tillfyllest, ett samtycke, som man genom skickliga agenter blott alltför lätt kunde lura eller trotsa sig till. Till den nya lagens karakter hör äfven anordningen, att konkursmassan icke längre förvaltas och fördelas af domstolen, utan endast med dess biträde af ett af fordringsegarne tillsatt utskott. Man hoppas härigenom :en skyndsammare och mindre kostsam utredning af konkursboet.