1lvad SIULUBAEnR VoLLAalar SÄILUU DIdUCTvS UTI tagande för de enligt dess förmenande för friherre prengtporten bittra ord, hvilka denne såsom gäst vid mitt bord åhört, synes mig detta ej påkalladt, isynnerhet som friherre Sprengtporten sjelf vid samma tillfälle offentligen förklarade sig gilla de uttalade åsigterna. Stockholm den 10 Jan. 1870. Högaktningsfullt Gillis Bildt. Med all skyldig benägenhet att finna oss af förestående framställning öfvertygade om något begånget misstag i vår uppfattning af frih. Bildts ställning till jernvägsfrågorna förr och nu, är det åtskilligt, som dock icke vill blifva oss rätt klart. — Frih. Bildt förklarar nu, att han vidhåller sin 1857 uttalade öfvertygelse om det riktiga uti 1856—1858 årens riksdags beslat om Vestra stambanans sträckning, liksom alla de yttranden han då afgaf för denna sträckning. Men då vi således äro på det klara med den saken åter-står att finna hvad det å andra sidan kan vara, som frih. Bildt i sitt nyårstal, så skarpt klandrat och ogillat. Det är alldeles påtagligt, att han der icke talat blott om några å bane varande planer, utan om fullbordade fakta. Då han säger, att man fort-: farande vill inkräkta på Stockholms handelsområde, så är det tydligt att han påstår att detta redan skett, och då han säger att jernvägarne anlagts efter en plan, som gått! ut på att draga all handel direkte mot vester, så afser detta äfven något för handen varande faktum: Den enda hittills anlagda bana, som i dessa fall kunnat utöfva något inflytande, är den vestra stambanan i och genom dess dragande söder om Mälaren, men med den banan är frih. Bildt belåten, säger han oss i sin skrifvelse, och den enda hittills bygda bana,som han icke varit med om, så vidt vi af hans skrift kunna finna, är södra banans böjning åt Nässjö Men icke synes den saken kunna ha något inflytande på Stockholms handelsområde. Icke kan han gerna tala om norska banan, som väl kommer att draga handeln åt vester, men icke från Stockholms handelsområde, utan från ett område, som redan förut sökt hafvet vesterut. . För öfrigt talade frih. Bildt redan 1857 ur politiska skäl för den banan. Icke kan frågan heller vara om Upsälabanan, ty om ätven man är öfverens med frih. Bildt derom, ätt det är en af dessa banor, som missriktat den inre handeln, och hvilken, anlagd i en annan riktning, kunnat mera än nu gagna Stockholms handel, så har den likväl ingenting direkt att skaffa med hanSalne dragande åt vester; hvarom frih. Bildt talat. Men hvilka jernvägar är det då, som frih. Bildt beskyllt för att ha inkräktat på Stockholms handelsområde? Hvilka banor är det med hvilka planen synes pa varit att draga all handel mot vester? Hvilka jernvägssträckningar är det som missrikta den inre handeln? I sanning, när det icke får vara den söder om Mälaren framdragna Vestra stambanan — den enda som i det afseendet eger någon betydelse, och som enligt ett temligen allmänt föreställningssätt anses såsom det stora missgreppet i jernvägssystemet, så hvad har frih. Bildt då menat med sina anätemer mot de hittills byggda banorna? Frih. Bildt säger, att talet om den åt fäderneslandets fiende utsträckta handen icke riktades mot dem, som ville medelst en jernväg förena bergslagerna med Stockholm, utan mot dem, som ville bevilja 13 millioner till en bana mellan Göteborg och Örebro. Men frih. Bildt vet mycket väl, att den sidans män just afsågo banans framdragande norr om Mälaren, och han visste det redan då. Om män Vu skulle besluta sig för att gå fram till Örebro, så vore i och med detsamma afgjordt, att vestra banan skulle gå norr om Mälaren, — yttrade frih. Bildt på riddarhuset den 9 Juni 1857, och den saken var fullkomligt klar å ömse sidor. Det var väl således ändock mot dem, som ville lägga vägen norr om Mälaren, som hr Bildt slungade de skarpa orden i sin reservation, då den nattliga voteringen hade gått honom och hans parti emot. För öfrigt bestrider frih. Bildt, att den sträckning norr om Mälaren, som då afsågs, var i bergslagernas och Stockholms intresse. Härom gagnar till ingenting att tvista; men ett fäktum är, att de, som ifrade för den norra; banan, ansågo den skola blifva till gen för förbindelsen mellan bergslagerna och Stockholm, och lika faktiskt är, att hr Bildt då -kort och godt förklarade att bergslagernas produkter lämpligen kunde föras sjöledes på skutor till hufvtudstaden, sedan de på bibanor, lagda i Westmanlands dalgångar, blifvit nedförda till Mälaren; och han tillade, att jernindustriens produkter voro af den tyngd, att de icke lämpade sig för jernvägstrafiken, och derför alltid skulle såsom hittills söka sjötransport. Kan frih. Bildt få detta att stämma med sina nu framstälda yrkande på en jernbana mellan bergslagerna och Stockholm, sträckande sig i den af rörelsen sjelf angifna riktning, som stadsmyndigheterna och bergslagen begärt, så ha vi ingenting deremet; men nog synes det oss som om hvart enda ett af hans argumenter 1857, från och ,med bibanorna i Westmanlands dalgängar, till och med skutorna på Mälaren och påståendet om bergslagsprodukternas olämplighet för jernvägstransport, vore lika vare min I Tag är. inta af det Mor kvast I