borgerliga pligterna att förstöra sin nästas mage och sömn, för att sedan af sin nästa å sig bevisad samme artighet tillbaka. Här höllos också tal, ungefär lika qvicka och roliga som vid andra sup6er, der värden anser för sin skyldighet att helsa gästerna med några ord, mer och mindre sammanhängande, och der en af gästerna alltid förklarar sig ha blifvit uppdragen, att tacka å de öfrigas vägnar. Denna gång var det Nicke som hade blifvit vuppdragen, och han var också som uppdragen ur sjön, så svettades han på de ötrigas vägnar. Nicke Hult var annars ingen dålig kalas-talare, han hade vissa så kallade pslagord som han använde, såsom till exem. el: Vi lefva i ett tidehvarf eller Europa sina ögon fästade på borgarståndet eller I en tid då bildningen och förmögenheten — och några andra af samma sort; men dels var Nicke mest van att tala i ungkarlssällskap, dels var han i afton mer än vanligt modstulen utaf sig, Han: hittade derför icke på något bättre råd än att som tacksamhetsskål för värdfolket föredra poemet för brudtärnorna, och det tjusade Starken till den grad att han höll på att klappa ibjäl honom ned gina dugtiga slagtarnäfvar. . runtimmerna ypronaturligtvis också allteles genomförtjusta, och när Nicke tog afsked så der framåt ett-tiden på natten, så bad man honom på det artigaste sätt att vara välkommen tillbaka. Men några skrifverier får du vänta på hälanefter; kunglig bror och sekterare, förklarade Stark med sitt vanliga ga skratt, vill lu inte komna äppa, så kan du göra bäst nin håle du vill : ; Stark, då! interfolierade frun på sitt vans iga sätt. oo Nå än sen, hvad Starkar du efter, kärp.