Aftonbladet – 10 januari 1870, sida 2

rade Nicke lifligt, inom sig spekulerande på latt bjuda upp den vackra Clara. Ja kör dål ropade grosshandlaren nådigt det är ändå alltid bättre än att sitta och höra på kallprat utaf käringarne! Men hvem ska vi få som spelar dansmusiken ? frågade gradpasseraren. Kors, det gör ju Nicke, vet jag Jag? Nej det kommer då visst intei fråga! Jag kan inte spela dansmusik ? Kan du inte? Jaså, än på Norrbacka då i våras, när du spelte hela natten, medan vi Gansade med vackra Fina? Minns du inte et? Tyst då! Tänk om din unga fru fick höra... Nå än sen? Det var då Gud ske lof före bröllopet, så det har hon inte alls med att göra! Seså, Nicke, sätt dig nu bums till pianot och spela en vals, så bjuder jag opp kusin Clara, och Edvard får dansa med hustra min! Nå, det var då ändå väl! tänkte Nicke helt regsigneradt i det han satte sig ned vid pianot, och började spela en vals, och inom kort var balen i full gång. Stackars Nicke Hult! Han hörde icke Edvards svar, och märkte icke det ringaste hvad som föregick bakom honom, förr än bokhållaren, som bjudit upp äldsta mamsell Ölander, i hastigheten kom att slunga sin dam emot Nickes stol, så att både stolen och Nicke höllo på att slungas midt öfver golfvet, och när då Nicke tittade upp för att se hvad det var för ett väldigt föremål som han kommit i kollision med, så fick han till sin stora förargelse se den vackra Clara i gradpasserarens armar, medan den unge äkta mannen med temligen sur min dansade med sin unga fru, som å sin sida såg mycket förtiust ut. , ?