Aftonbladet – 8 januari 1870, sida 4

Ijenstenit. I tidningen Kalmar berättas: I måndags skulle en fjerdingsman från Öland införpassa en fånge, också öländing, till härvarande cellfängelse. Fjerdingsmannen tyckte troligtvis att tid var pengar, — eller också leddes han af något annat syfte — nog af, han tog en genväg öfver isen vid sidan om den nedrifna bron som ledde till fängelset, men råkade olyckligtvis att släpRh sin fånge i sjön, der vattnet är djupast. Efter tskilliga fåfänga försök att åter få honom på det torra, och då ingen annan person fanns i närheten, tog slutligen fjerdingsmannen sitt parti, lade sig helt lugnt på magen, tog ett fast tag i kamratens rockkrage, på det denne icke skulle rymma till botten, och blef der liggande i samma ställning ungefär en half timma, utan att ens försöka ropa på hjelp eller på något annat sätt antyda att situationen ej var riktigt angenäm. Tjensten framförallt, tänkte fjerdingsmannen. Fången iakttog å sin sida samma lugn. Slutligen bemärktes de båda öländingarne af en fångknekt, som fann sig föranlåten att för en gångs skull spela befriarens roll. Fången drogs upp ur vattnet, men befanns då — det är slutet på historien — efter en halftimmas iskallt bad, till fjerdingsmannens fora förargelse, precis lika full, som då han ditom.