Aftonbladet – 8 januari 1870, sida 3

Ransakningen med mördaren Tropmann. (Slut fr. gårdagsbl.) Den 30 Dec. på morgonen gick det Hfligare till i och utanför justitiepalatset. Redan kl. 7 hade en tät folkmassa hopat sig utanför: palatset, afvaktande, att portarne skulle öppnas. Knappt hade detta skett, så rusade mängden uppför trappan för att komma in i domsalen. — Det lyckades dock vaktbetjeningen och några municipalgardister att tränga dem tillbaka. Till följd af denna tilldragelse vidtogos genast storartade försigtighetsmått. Antalet af polisbetjenter och gardes de Paris förstärktes betydligt, och den stora trappan samt alla ingångar blefvo starkt besatta med polis. Trupperna i den midt emot belägna kasernen för gardes de Paris höllos i beredskap. I sjelfva salen var det före sessionens början en stark trängsel. En stor mängd personer, bland dem isynnerhet många fruntimmer, kunde icke få några platser och tiggde och bådo förgäfves agenterna om stolar. Icke en gång vitnena kunna erhålla sittplatser. Föregående dagens förhandlingar diskuteras lifligt af åhörarne. -Tropmann har tillbragt natten fullkomligt lugnt. Han var på aftonen förut helt munter till sinnes, åt och drack och spelade derefter ett parti kort. Under spelet uttalade han flere gånger sin förhoppning, att han ej skulle bli afrättad. Han gick till sängs på vanlig tid och insomnade genast. I salen cirkulerar en broschyr af doktor Amedee Bertrand med titeln: Etude medico-legale sur Tropmannn, hvilken Lachaud berättas ämna citera i sitt försvarstal. Kl. 11 föres Tropmann in i domsalen. Han är blekare än förut. Tio minuter senare inträder domstolen, och sessionen begynner. — Roussin, professor i kemi, afjfver först sin berättelse och förklarar: Jag har fått i uppdrag att undersöka den anklagades kläder m. m. Skjortan var, isynnerhet på främre delen af ärmarne, starkt blodfiäckad. Undersökningen gaf till resultat, att blodet färskt sprutat på dem och ej blott uppkommit genom vidröring af blodiga föremål. Då skjortbröstet funnos blodspår, som uppstått genom aftorkande af blod. På byxknäet fanns en stor, harzig, oljig fläck, i fickan spår efter en blodig hand. På till mig lemnade fruntimmershalsdukar fann jag spår af blod, som sprutat färskt på dem. Blodfläckarne på dem voro tunna och mycket utbredda. En oval fruntimmerskorg var på locket och handtaget blodfläckad. En knif, hvars klinga upptill var afbruten, var fläckad af blod och jord. Det var en köksknif, men tycktes ännu icke a varit begagnad för köksgöromål. På spadarne och hackorna sökte jag förgäfves efter blodspår. Den knif, som påträffades i strupen på Gustave Kinck, var olik denna. Hans spets var nyligen afbruten. Den dödes paletot bar inga blodspår. I en af fickorna låg ett sönderrifvet papper, hvilket, sammanfogadt, utgjorde en reseplan. Jean Kincks inelfvor lemnades till mig i fem förseglade kärl... De voro anstuckna, men ej i full förruttnelse. De hade en alkalisk lukt. Endast magen och tolftumstarmen luktade syrligt, en omständighet, som förvånade mig. Ännu mer förvånad blef jag wid magens öppnande icke blott öfver den syrliga lukt, utan äfven öfver hudens besynnerliga färg i densamma; den hade skifferfärg: tolftumstarmen var ännu blåare. Jag aftoj den öfre huden med salpeter, distillerade den i ammoniakvatten och erhöll en fällning af berliner blått (Bleu der Prusse). Berlinerblått är ett dubbeljernhaltigt cyan, som innehåller elementerna till blåt