Aftonbladet – 7 januari 1870, sida 2

trodde att herrarne var slägt, för han hette också...... nej, ge mig se, han hette Planck, det hette han!... Men jag visste väl att det var något ditåt, he, he, hel Under tiden talade fruarne om sina pigor, och de begge flickorna åto på sina handskar och tittade i taket. q Vill inte bror, ha någon mäsk åt sina oxar? frågade Ölander etter en liten paus; pbror ska fån för godt pris, fast kornet är hundfatt dyrt på höstsidan. Jag tycker nästan mer om att göda dom med rofvor,, förklarade Stark, för det blir di fetare af. Bror ska få se på en rostbiff . qväll, som fan i mig heter trumfl , Får jag bara se pån? frågade Ölander skrattande; det var mig en baddare, den Starken! Han bjuder folk på skåderätter. Åh, du ska nog fån i dig med, det kan lu lita på... Men hvar Hin håle håller doter min hus?...... Clara! ropade han så att nonanfönsterna skrällde, har du inte fått kjoarne på dig än? Stark då! förmanade frun. Herre Gud, hvad den kusin Stark är trefig! sade fru Ölander och såg ofantligt söt it, i det hon inom sig tänkte: Bar Ölander ig så der åt, så körde jag ut honom, det an han lita pås Och nu ringde det igen, och medan Stark ick ut för oc öppna åt de nya gästerna, ppnades verkligen den der dörren, som Nicke ade sins ögon fästade på, och Clara sväfade vs Så Vacker och så strålande, att Nicke ände hjertat hoppa högt i halsgropen och ep Ölander blef gul i synen af förargelse, edan! hennes döttrar gapade ännu värre och r ombytes skull nu började att äta upp isdukarne också. (Forts.)