Aftonbladet – 7 januari 1870, sida 2

Åh, min själ såg inte han mycket s gare ut än en tocken der puttefnask ! snäste Stina, som icke tålte att man talte illa !om bennes ungdomsflamma. Puttefnask! vet Stina hvad hon säger?x Jaha, det vet jag, och det står jag för! Entocken der liten vase som jag gått och vaggat på mina armar, när han inte var större än så här! Men gudbevars, näsan växer förtare än vettet, det är vanligt det här i verlden! Gå han te sin kära slagtare och blif ett.spetakel för di der hoppetossarne! gerna föNmig! Men kom aldrig stickandes med en torken der gås te fru här i Hoset, för då flyttar jag, och byrån tar jag med mig, det kan han lita på! Detta var gamlav Stinas värsta hot, när någonting var i olag, ty hon hade en stor, dogtig gammal byrå full med silfverskedar och linne och litet af hvarje, och den skulle hennes gosse, ha när hon föll ifrån, det hade hon gjort testaments på; men då skulle han också dansa efter henbes pipa, det pretenderade hon ovilkorligen. XOch som Nicke var godmodigheten sjelf och hyste en gammal barndomssvaghet för Stita, så låtsade han som:om. den stora byrån låg honom mycket nära om hjertat, ehwu jag tll hans heder måste erkänna att den tänkte! han minst på utaf dem båda. 7 Klockan på slaget half sju trädde Nicke fin och fejad upp för trappan hos Stlarkens, der hela våningen redan var upplyst så att Cet sken långt utåt gatan. Nicke Hulthade en stor förtjenst;, han kom alltid på slaget då ban war bjuden, och derför var han också mereidels den förste på platsen, hvilket all tid Varsangenämt för värdfolket, om det också gjorde hoaom sjelf mindre förnäm. Ty som man vet har det blifvit antaget som ett bevis af förnämhet att man är oartig och låter