Aftonbladet – 5 januari 1870, sida 3

gen bebos af prester och af studerande, son )-vilja inträda i prestembetet och. för. dett: I ändamål hafv ; att genomgå en teoretisk kur i maskarenisk teologi och en praktisk kurs tempelceremonielet. Templet, som innesluter eller, rättare, nys inneslöt landets förnämsta afgudabilder, äl således ett. slags katedral och den heliga byr ett slags universitetsstad. Denna universitetsstad är fu försänkt : sörg .med anledning af en tilldragelse, som dess teologiska fakultet anser förskräcklig och som i alla händelser kommer att bilda epok i öns historia. K Förliden vår öfvergick drottningen af Madagaskar till kristendomen. Nu meddelar ett bref från engelske missionären W. Pool, däteradt bafvudstaden den, 23 September, att drottnivgen låtit offentligen uppbränna de omtalade afgudabildernpa, samt att rikets högre embetsmän och de fleste invånare i landskapet Imerina, der hufvudstaden och universitetet äro belägna, följt drottningens föredöme ock öfvergått till tron på den korsfäste. De ende, som förblifvit trogna den gamla läran, äro universitetets professorer, om vi så få kalla tempelpresterne, samt en del af deras lärjungar. Kort efter sin öfvergång hade drottningen befallt, att ett kristet kapell skulle för -hennes räkning uppföras i den heliga byn, och i somras blef på hennes premierministers befallning trästängslet, som omgat afgudatemplet, nedrifvet, under förevändning att det missprydde platsen. Tempelpresterna, som tillika äro -medlemmar af adelsklässen ochi denna egenskap sjelfskrifna Tiksdagsmän, dolde icke sitt missnöje häröfver. De antogo en hotande hållning och. läto, förstå, ätt deras gudar nog.egde enmedicin, medelst hvilken hämdkunde tagas på den affälliga herrskarinnan. De höllo rådslag och beslöto att den 8 September sam1ss i hufvudstaden för att bilda ett slags urtima riksdag. Så skedde äfven. De sämlades med åberopande af sina privilegier, och drottningen invände intet deremot. Men medan de höllo sitt första möte, höll drottningei Konselj, i hvilken beslöts, att förste statssekreteraren och andra höga embetsmän skulle begifva sig till tenipelbyn och uppbränna afgudarne, innan deras väktare hunnit återvända. Förtroendemännen begåfvo sig genast till stället, försedda med en at premierministern undertecknad skrifvelse, som bemyndigade dem att taga templet i besittning. Nyfikenheten lockade hela universitetsungdomen och byns hela öfriga befolkning till stället. Det var med häpnad de bevittnade embetsmännens och deras tjenares åtgöranden. t Z Spjälarne till det nedbrutna tempelstängslet hopsamlades till ett bål, som antändes. Tempeldörrarne öppnades — de mystiska dörrarne, inom hvilka ingen oinvigd hade fått sticka näsan. Ut. bars hvad templet inneköll, det ena heliga redskapet efter det andra, och slutligen sjelfva gudabilderna, för att kastas i bålets lågor. Först kom ordningen till den långa staf, som vid högtidliga processioner plägade bäras framför den förnämste guden. Derefter till. tolf tjurhorn; mycket heliga -tingestar, hvilka i århundraden tjenstgjort som rökelsekar och vigvattenskärl; vidare till tre:skarakans-röda parasoller och en silkesslöja, hvarned guden under processioner varit betäckt! för den profana hopens blickar; ytterligare! till den heliga förbundslådan, ett urholkadt, med siden öfverspändt trästycke, Hvari guden förvarades, samt slutligen till guden. sjelf.l. Ingen af samtliga de närvarande. hade sett,l: hura han i verkligheten tog sig ut, ty endast: le förnämste tempelpresterna ansågos värdige : att skåda. honom ansigte möt änsigte eller mäktige att fördraga hans majestätiska anblick. Nu framställdes -han obeslöjad inför fölket — och öfverraskningen var allmän. Guden bestod helt enhelt af två röda siden-! remsor, tre fot långa och tre tum, breda, för-: nade i midten med en träbit, stor som enl nanstumme. Detta var Madagaskars högste: sud, hvars beröring helgåde och hvars grann-:. np skyddade mot allt ondt. ; Ni kan icke bränna tupp honom; han ärl: mn gud) ropade åskådarne. RT Låtom 0ss-försöka, svarade förste stats-!: sekreteraren; är han en gud, så brinner-han : cke, och då är ingen skada. honom . veder4 j 4 4 4 j aren. . En af helgerånarne fäste guden på ändan af en käpp och höll honom öfver elden, för utt fölket riktigt skulle se; om han brann ller icke: ; Ack, han bestod ej eldprofvet! Han brann, såsom ssilke ochträj brinna, och -var inomlnågra ögonblick aska. erefter kom. ordningen till de lägre gularne. En afs.dem var ingenting annat än n liten låda, fylld med sand; en annan bestod af tre runda träpinnar, förenade med en ilfverkedja.. Den sistnämnde lär ha utgjort öremål för RE funderivgar af mer nen pater Eckart bland de skolastiskt billade tempelpresterna. Folkhopen tog saken lugnt, men på samma sång allvarligt. En deputation sändes till Irottniogen med följande eokla fråga: Hvem kola vi nu tillbedja, sedan vi förlorat våra samla gudar? Drottningen har skyndat att besvåra fråsan. Hon uppmanade de infödde kristne — ådane finnas många på ön, fastän eller emelan de för ett antal är sedan grymt förföljles — hon uppmanade sina kristna undersåer. att skicka lärare till hedningarne, och de ydde med glädje kallelsen. Af 280 städers ch byar i landskapet Imerina hade 120 re-Js lan kristna kyrkör, och från dessa utsändes!c ärare till de ötriga. . t Huru skall. det under sådana förhållanden a med det olyckliga maskareniska univer-v itet?. Eller rättare: huru skall det gå medl Madagaskar och verlden, sedan tidens orof ch dagens opiniopsvindar, vunnit dennåla eger öfver det gamla bepröfvade, som hadele c I 6 t t 1 c 1 f ER AT rhundradens helgd och härflutit: ur. fäderas visdom? Professorerna-tempelpresterna lafva sannolikt endast det mest dystra svaric jå detta. spörsmål. Den organiska utveckingen af maskareniska nationens lif är geom denna så plötsliga, utan förmedlande öfrergångar gjorda förändring afbruten, och ramför allt: de djupsinniga teorierna öfver le tre med en silfverkedja förenade träpinarne blifva hädanefter icke beundrade, utan vänvisade till skräpvrån. .Gentemot det löje, ls om afslöjandet af gudabilderna framkallat, g såtaga professorerna förmödligen en förnämfje nin och tala om den ytlighet, som ej för-1