Aftonbladet – 5 januari 1870, sida 3

MUUT LAU AT OIS.) Aase (Insändt.) Till Redaktionen af Aftonbladet! Med anledning af den uppmaning en inIsändare i Aftonbladet den 28 sistlidne December ställt till trafikstyrelsen att upplysa Jallmänheten huruvida det är sannt eller icke sannt att ett privat (Kristianstad—Hessleholms jernvägs?) bolag fått monopol att få sända bränvin billigare till hufvudstaden än om det uteslutande försändes med statens egen bana, anhåller jag om plats i eder ärade tidning för nedanstående meddelande: Att en betydlig fraktnedsättning vissa tider egt rum för sådant bränvin som fraktats från stationerna Kristianstad—Hessleholms jernväg är verkligen sannt, men icke har denna ; varit --medgifven för att skänka nämnda bana något slags monopol, utan för att skaffa stambanorna sjelfva en inkomst, hvarom de eljest gått miste. Det torde vara bekant för de flesta, åtminstone för dem som befatta sig med eller äro intresserade af bränvinsindustrien, att de flesta och största brännerier i Skåne, som sända sina tillverknvingar till öfre Sverige, äro belägna i trakten af Kristianstad, äfvensom att de för sina transporter allt intill nyaste tid begagnat sjöleden öfver Åhus till de nordligare östersjöhamnarne. Om det nu är ett erkändt faktum, att en industriel verksamhet utöfvas med så mycket större fördel, i ju större skala dena försiggår, och jernvägsrörelsen i sig-sjelf icke är något annat än en industri, så måste det ligga i en jernvägs intresse att utvidga sin rörelse samt att draga till sig så många transporter som möjligt, förotsatt nemligen att dessa lemna en tillbörlig behållning utöfver de med dem förknippade kostnader, och isynnerhet rhåste sådana transporter vara af gagn för jernvägar, som kunna gifva sysselsättning åt materiel och personal på tider, då de vanliga försändningarne äro mindre litliga och en del af tränsportmedien till följd häraf.stå obegagnade. Bådö -genom sin betydenhet och genom möjligheten att i dem få last för de sommartiden mindre re bantågen från Borra Skåne uppåt landet borde bränvinsförsändningarne från Kristianstadtrakten blifva en: vigtig tillökning i stambanornas trafik. Men för att inleda dem på jernvägen var det alldeles nödvändigt att moderera frakten till nära samma belopp som på den gamla transportleden och derföre blef första gången ; öfverenskommet med Kristianstad— HessleHolms-banans förvaltning -om en nedsättning för ifrågavarande sändningar såvälå denna bana som stambanan, men blott under den tid segeifarten var öppen. Sådan :nedsättning. har ock under förlidet års seglationstidvarit tillämpad och följden har varit den att stambanorna i. ex. under sistlidne Juni—Oktober månader fått på sträckor af i medeltal 54 mil transportera 14,400 centner mer än som eljest skulle varit fallet. Visserligen har äfven Kristianstadbanan häraf haft fördel, men denna har, liksom stanibanans, bestått deri att banan fått transportera en ej obetydlig qvantitet gods, som, ifall de vanliga fraktsatserna bibehållits, skulle förts-på landsvägen, på sidan om jernvägen. Att. icke någon nedsättning samtidigt gjordes för bränvin från stationer belägna vid stambanan, berodde: helt enkelt derpå att nåzon fraktlindring der ej var behöflig och ej skulle tillskyndat jernvägen någon ökad trafik ned. thy åtföljande inkomst — ty dessa staioners läge är sådant, att forlönen från de:as granskap till hamnoch sjötransporten illsammans uppgå till betydligt högra hbelop; in från stationerna vid Kristianstadbanan och utt jernvägen, såsom det visat sig, med de vanliga fraktsatserna kunnat vara försäkrad m befordringen af de obetydliga qvantiteter, omfrån dem utsändas. Huruvida det i en sådan olika debitering f gods från samma orter ligger en orättvisa ller. ej, torde väl ej böra afgöras utan i samnanhang med frågan, huruvida åtgärden öferensstämmer med de sunda principerna för örvaltningen af en jernvägsrörelse. Här är cke platsen att upptaga till. diskussion den nycket ventilerade frågan om kommunikaionsänstalternes verksamhet, men jag önkade blott fästa uppmärksamheten vid den fven för jernvägarne gällande nödvändigheen att aktgifva på och lämpa sig efter de kiftande konjunkturerna, utan hvilket de Ivarken äro i stånd att uppfylla sina egares ättmätiga anspråk på skälig afkastving och j heller bereda allmänheten de af jernvägsrelsens utveckliug beroende fördelsrns att ÅA transporter af alla slag och isynnerhet af ödvändighetsartiklar och de i stora massor örekomande exportvarnorna verkställda för illigaste pris. C. U. 8.